
Titel: San taam / Mad Detective
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Hong Kong
År: 2007
Regi: Johnnie To & Wai Ka-Fai
I rollerna: Lau Ching Wan, Andy On, Lam Ka Tung, Kelly Lin
Handling: Kommissarie Bun är ökänd för sina okonventionella metoder att lösa brott. Han verkar nästan vara galen, vilket bekräftas den dag han skär av sig sitt öra och ger det som gåva till sin chef. Han får sparken. Fem år senare dyker ett olöst fall upp, med korrupta poliser inblandade, och det finns bara en man som kan lösa det...
Omdöme: Asiatiska filmer har en tendens att ibland kunna vara lite svåra att hänga med i när det gäller vem som är vem. Orsaken till detta är i mitt tycke att de inte alltid introducerar karaktärerna tillräckligt. Oftast brukar det bli bättre längre in i filmen, men inte alltid. En annan sak som kan försvåra för tittaren är om namnen på karaktärerna är någorlunda lika. Här funkar det trots allt ändå bra.

I denna Hong Kong-film tar det inte lång tid innan det börjar hända saker. Flera karaktärer är inblandade och det gäller att vara med tidigt för att veta vad som händer. Som tur är blir det inte allt för komplicerat och man förstår efter ett tag vem som är vem och ungefär vad som hänt. Istället är det dags för huvudpersonen, den galne detektiven, att komma med sin analys och syn på fallet som den unge polisen bett honom om hjälp med.

Den galne polisen heter Bun (Lau Ching Wan) och har blivit känd för sina okonventionella metoder, på gott och ont. Han är nämligen duktig på att lösa fall, men anses även vara mentalt instabil. När den unge utredaren Ho (Andy On) ber honom om hjälp med ett komplicerat fall, ja då börjar en annorlunda utredning och film. Bun har nämligen en förmåga att se personers inre personligheter, något som gör att han kan uppträda väldigt konstigt. Han är helt enkelt mentalt sjuk, men eftersom det gett resultat tidigare låter de honom hållas.

Övernaturliga element i filmer kan många gånger kännas helt fel och förstöra filmer. Själv är jag inte så förtjust i övernaturligheter, det ska erkännas. Men det är något med hur det är gjort här som funkar mycket bra. Orsaken är att det övernaturliga ligger i Buns huvud. Den huvudmisstänkta har t.ex. hela sju personligheter enligt Bun. Och detta gör man väldigt mycket med. Sättet man gjort det hela på är helt enkelt lyckat och Buns sätt att jobba på är allra roligast att skåda.

Bun känns lite som Will Graham i Manhunter (1986) - en hängiven profilerare som sätter sig in i huvudet på mördaren. Ungefär så jobbar Bun och på ett liknande sätt påverkar det hans mentala hälsa. I det här fallet är Buns hälsa redan på förhand högst tvivelaktig. Och hans syner, eller om man ska kalla det hans "verklighet", blir viktig för utredningen, men även lätt att ifrågasätta. För kan man vara säker på att hans metoder och slutsatser faktiskt är så det ligger till?

Det ska tilläggas att Lau Ching Wan i huvudrollen som Bun gör det mycket bra. Framförallt har han utseendet som passar klockrent till en galen detektiv. Man ser det liksom i hans ögon att något inte står rätt till. Här hade det lätt kunnat bli fel om man hade haft en skådespelare med "vanligt" utseende. Avslutningsvis har jag sett ett par filmer av den hyllade Hong Kong-regissören Johnnie To tidigare - Election (2005), Election 2 (2006) och Exiled (2006) - och alla har de varit sevärda, men denna var nog bäst just för att den bjöd på något lite annorlunda.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2
Tackar för tipset :)
SvaraRaderaHåller med om att just asiatiska filmer kan vara lite vaga i karaktärsintroduktionerna. Kanske en kulturell brist man har som gradvis försvinner ju fler man ser?
filmitch: Jo, jag tror det helt klart kan ha att göra med att man inte ser asiatisk film alltför ofta. Men i det här fallet klarnar det mesta ganska tidigt så det funkade ändå bra.
Radera