Titel: Wild at Heart
Genre: Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 1990
Regi: David Lynch
I rollerna: Nicolas Cage, Laura Dern, Willem Dafoe, Diane Ladd, Harry Dean Stanton, Isabella Rossellini
Handling: Sailor flyr i bil genom den amerikanska södern med flickvännen Lula. Lulas mor drar sig inte för något för att stoppa parets flykt - inte ens att anlita en gangster för att döda Sailor...
Omdöme: David Lynch är en regissör som verkligen blandar och ger. Man vet aldrig riktigt vad han kommer att bjuda på. Blir det en toppfilm som Mulholland Drive (2001) eller närmare ett bottennapp som Inland Empire (2006)? Sällan blir det något mittemellan, inte heller här.
Filmen är en s.k. roadmovie där de två huvudkaraktärerna Sailor (Nicolas Cage) och Lula (Laura Dern) ger sig ut på vägarna för att ta sig genom den amerikanska södern till Kalifornien. Det är framförallt för att komma bort från Lulas mamma Marietta (Diane Ladd, som för övrigt är Laura Derns riktiga mamma) som hotat att döda Sailor. Mycket riktigt anlitar hon inte en, men två män (två gamla flammor till henne) med uppdraget att mörda Sailor. Det är Johnnie Farragut (Harry Dean Stanton) och Santos (J.E. Freeman) som ger sig ut efter paret.
På ett typiskt "Lynchigt" sätt bjuds man på många konstigheter, men framförallt många udda karaktärer. Ett par udda och excentriska karaktärer behöver inte vara helt fel. Problemet är när samtliga karaktärer är det. Den karaktär som är mest normal är nog den som Harry Dean Stanton spelar, men helt normal är han inte heller. Vissa karaktärer (de flesta) är tyvärr för "out there". Det inkluderar huvudpersonerna Sailor och Lula där Cage och Dern brer på med sydstatsdialekt som bara känns onaturlig.
Filmen är tyvärr ganska svag. Det är helt enkelt inte en film i min smak, även om den har några lyckade element som man känner igen från andra (och oftast bättre) Lynch-filmer. Den tar sig en del under den sista tredjedelen när Willem Dafoe äntligen dyker upp och bjuder på den klart mest minnesvärda prestationen som Bobby Peru. Han lyfter faktiskt filmen lite grann på egen hand, men inte tillräckligt för ett godkänt betyg.
Är det en annan sak som funkar, vid sidan om Dafoe, så är det fotot som för det mesta bjuder på snygga lösningar och håller en jämn och hög nivå. Tyvärr kan man inte säga samma sak om filmen som helhet då den är alltför ojämn, har genomgående konstiga karaktärer och står och stampar på samma ställa under långa stunder (trots att de två huvudpersonerna är i rörelse).
Avslutningsvis kan man även konstatera att Lynch inte använt sig av Angelo Badalamentis musik i den utsträckning som man hade önskat. Istället blandar man in en massa annan musik som på det stora hela inte lyckas lyfta filmen. Den är inte dålig, men de få gångerna Badalamentis musik får utrymme är för få...
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.2
Jag minns den här som riktigt underhållande, men har då å andra sidan bara sett den en gång för väldigt länge sedan. Kan faktiskt ha varit min första Lynch...
SvaraRaderaSofia: Det är faktiskt inte helt omöjligt att man skulle gilla den mer om man såg den först. Nu vet man liksom att han kan bättre.
RaderaFast jag är faktiskt ingen stor Lynch-fan, med fler filmer under bältet ;) Exempelvis har jag för mig att jag såg Blue Velvet rel nära Wild at Heart och tyckte i alla fall inte att den var väsentligt bättre. Eller hädade jag nu? ;)
RaderaSofia: Nej då, jag tycker Lynch lyckats väldigt bra med några filmer där den bästa är Mulholland Drive. Blue Velvet tycker jag är bättre än denna, men det är ingen favoritfilm :)
RaderaHåller med. Det här är en av Lynchx sämsta. Hade svårt att komma in i filmen. Vissa scener var briljanta men som helhet en film med irriterande rollfigurer. Lite kul är att minst två som kommenterade min recension tyckte att det Lynchs absolut bästa film.
SvaraRaderahttp://jojjenito.wordpress.com/2011/12/06/wild-at-heart/
Jojjenito: Kul att vi var överens. Ska in och läsa vad du skrev också.
RaderaJo, vissa scener är mycket bra och typiska för Lynch, men det är för ojämnt där emellan. Och precis som du skriver är de flesta karaktärerna lite irriterande. Bobby Peru är dock ganska skön ;)
Minns den här som riktigt tråkig faktiskt, haha. Minns inte så mycket av den egentligen, mest att den var jobbig att ta sig igenom. Men jag kanske ger den en ny chans någon gång!
SvaraRaderasvartnoir: Haha, du minns inte helt fel ser jag. Tyckte den tog sig lite mot slutet och när Bobby Peru (Dafoe) dök upp, men annars var den inte särskilt minnesvärd. Egentligen endast värd att se om man är sugen på att ta sig igenom lite Lynch-filmer (för vissa är klart bra).
RaderaHar bara sett en gång. Lite småtrist och alldeles för skrikig för min smak. Kan om jag ska vara ärlig inte komma ihåg så mycket mera - kanske ett utslag av självbevarelsedrift? ;)
SvaraRaderafilmitch: Tycker inte det är så konstigt. Filmen saknar något man kan greppa tag i och blir alltför upprepande under långa stunder. Det är väl bara Bobby Peru jag kommer minnas om några månader...
Radera:-) Glad fortsättning på Påsken!
SvaraRaderaTommy: Åh, tack! Och jag önskar detsamma!
Radera