
Titel: Jacob's Ladder / Jacobs inferno
Genre: Drama/Mysterium/Rysare
Land: USA
År: 1990
Regi: Adrian Lyne
I rollerna: Tim Robbins, Elizabeth Peña, Danny Aiello, Matt Craven, Pruitt Taylor Vince, Jason Alexander, Ving Rhames
Handling: Vietnamveteranen Jacob Singers liv håller på att spåra ur. Plötsliga visioner av demoner som försöker döda honom och vidriga mardrömmar driver honom mot vansinnet...
Omdöme: Var ska man egentligen börja? Det här är en film jag sett några gånger tidigare och vet hur den slutar. Ändå dras jag fullständigt in i Jacob Singers mardrömsvärld. Orsaken är att det är så oerhört stämningsfullt och mystiskt med en riktigt bra historia som aldrig släpper greppet.

Jacob Singer (Tim Robbins) är en Vietnamveteran som lever ihop med Jezzie (Elizabeth Peña), en arbetskollega som är lite av hans fantasikvinna. Han har nämligen ett tidigare liv med en fru och tre barn som hela tiden gör sig påmind. Han har svårt att släppa tanken om en av sönerna (Macaulay Culkin) som dött. Men det är inte det enda bekymret just nu. Han har nämligen fruktansvärda syner där han ser konstigheter, demoner av något slag.

Att försöka pussla ihop allt är inte särskilt svårt. Det är inte ett sånt slags mysterium. Däremot är det riktigt smart berättat så att man aldrig kan vara säker på om det är verklighet, dröm eller mardröm man upplever. Allt hänger liksom ihop och man känner precis som Jacob att det inte finns någon väg ut. Det är även mycket lyckat att hans relation till sonen Gabe som dött får betydelse för utvecklingen och att det inte bara är en massa syner och demoner. Gabe står för hoppet och det är runt honom han liksom hittar hem, känner sig säker.

Regissören Adrian Lyne har lyckats fånga en otrolig atmosfär filmen igenom med hjälp av snyggt ljussatta scener och smarta lösningar där man bara får se tillräckligt av vad som händer (inga dataeffekter, tack och lov). Istället låter han den som tittar själv få måla upp en bild av vad som döljer sig bakom det man fått se, vilket bara gör upplevelsen verkligare och djupare än om man hade fått se allt en längre stund.

Tittar man på extramaterialet så framgår det ett par intressanta saker. Produktionsbolaget tyckte filmen blev för mörk och ville ändra på slutet, vilket regissören och manusförfattaren vägrade. Däremot klippte Adrian Lyne själv bort upp emot tjugo minuter av scener som skulle komma under slutdelen. Några av dessa sekvenser finns på extramaterialet. Alla fyller en funktion och hade gett mer djup till några av karaktärerna. Det hade också blivit en ännu mörkare film, med några rysliga och bra scener som hade kunnat användas.

En annan sak som helt klart höjer filmens härliga stämning, vid sidan av det nästan drömlika fotot, är dess musik av Maurice Jarre. Detta var en kompositör som vann tre Oscars, så han visste uppenbarligen vad han gjorde. Filmens huvudmelodi är riktigt bra och berättar på egen hand väldigt mycket om Jacobs känslor. Den är sorglig, men även mycket vacker och ger en omtumlande effekt. Tillsammans med övriga komponenter skapas den härliga stämning som gör filmen så sevärd.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 7.5