Life Is Sweet

Titel: Life Is Sweet / Livet leker!
Genre: Komedi/Drama
Land: Storbritannien
År: 1990
Regi: Mike Leigh
I rollerna: Alison Steadman, Jim Broadbent, Jane Horrocks, Claire Skinner, Stephen Rea, Timothy Spall, David Thewlis

Handling: Brittisk dramakomedi om en glad kock och en danslärarinna med två tvillingdöttrar med diverse problem.

Omdöme: Efter att ha sett ett par Mike Leigh-filmer kan man konstatera att det är en regissör (och manusförfattare) som gillar att göra film om vardagliga saker och människor. Humorn är en central del i filmerna, men en allvarligare ton dyker alltid upp på ett eller annat sätt. Så är även fallet här och man känner igen sig i mycket från några av hans andra filmer.



Det hela handlar om familjen bestående av danslärarinnan Wendy (Alison Steadman) och hennes make, kocken Andy (Jim Broadbent). De två gillar att skratta och skämta mest hela tiden, men deras tvillingdöttrar delar inte deras positiva attityd. Till en början framgår det inte hur gamla döttrarna är, men de känns som ungefär runt 17 respektive 14 i sitt sätt att vara. Det visar sig senare att de är i 22-års åldern där Natalie (Claire Skinner) jobbar som rörmokare medan Nicola (Jane Horrocks) har psykiska problem och mest är hemma.



De båda bor hemma hos föräldrarna. Natalie är en pojkflicka och lever ett nedtonat liv med tanke på föräldrarna. Nicole däremot är ganska så utflippad. Hon klagar på allt och har en otrevlig attityd gentemot föräldrarna och diverse vänner som kommer på besök. Men när man fått lära känna henne bättre inser man att hon helt enkelt har personliga problem, vilket är orsaken till varför föräldrarna och systern accepterar hennes beteende. Eller rättare sagt - lärt sig leva med henne.



Förutom familjemedlemmarna får man lära känna ytterligare tre karaktärer. Det är Andys vän Patsy (Stephen Rea) som är en arbetslös skojare, det är familjevännen Aubrey (Timothy Spall) som behöver hjälp när han ska öppna en liten restaurang samt Nicolas hemliga pojkvän (David Thewlis) som bara kommer över på dagtid när alla är och jobbar så att han och Nicola kan vara för sig själva.



På något sätt blir det nästan för mycket. Humorn är för det mesta bra och man får sig några skratt filmen igenom. Men karaktärerna är nästan för vridna och tillgjorda, inte minst Nicola och Aubrey som på sina håll blir lite over-the-top. Alla prestationer är dock bra där Alison Steadman i rollen som Wendy fortsätter traditionen av duktiga kvinnliga prestationer i Mike Leigh-filmer. Filmen har även en väldigt brittisk humor och en halvmysig stämning rakt igenom där musiken påminner en del om något man hörde i Midnight in Paris (2011). Inte alls dålig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.3