State of Grace

Titel: State of Grace
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 1990
Regi: Phil Joanou
I rollerna: Sean Penn, Gary Oldman, Ed Harris, Robin Wright, John C. Reilly, John Turturro

Handling: Terry Noonan återvänder till sina barndomskvarter i Hells Kitchen, de irländska kvarteren i New York. Denna gång som polis för att infiltrera den lokala maffian som består av hans barndomsvänner. Terry går sakta tillbaka till det liv han levde innan han blev polis, det som brottsling.

Omdöme: Det är alltid lite intressant med regissörer som inte uppmärksammas eller vars filmer inte blivit så kända, även om de är bra. I fallet Phil Joanou så har man två filmer som sällan nämns, men som i sin respektive genre funkar mycket bra. Dels är det denna gangsterfilm och dels är det ungdomsfilmen Three O'Clock High (1987). Vitt skilda filmer, men båda lyckas övertyga.



Bröderna Flannery, med Frankie (Ed Harris) som ledare och Jackie (Gary Oldman) som den trogne fotsoldaten, styr den irländska maffian i Hells Kitchen. Deras ungdomsvän Terry Noonan (Sean Penn) återvänder efter att ha varit borta i tolv år. Ingen vet var han varit. Ingen vet att han i själva verket är polis i Boston som rekryterats för att infiltrera gänget och sätta dit sina gamla vänner.



Terry har fått för sig att det hela kommer bli relativt okomplicerat. Att hans barndomsvänner inte är inblandade så som de visar sig vara. Det gör givetvis det hela mycket tuffare. Och inte blir det bättre att bröderna Flannerys syster, Kathleen (Robin Wright) visar sig vara ogift. De två hade en ungdomsflirt ihop och har svårt att hålla sig ifrån varandra nu när de åter träffas. Hur ska Terry lösa sitt dilemma och kan någon hjälpa honom?



Det här är en film som tyvärr hamnade i skymundan för en annan gangsterfilm som kom samma år - Goodfellas (1990). Även om det inte är så konstigt så är det väldigt synd för det finns tillräckligt i den här filmen för att inte bli bortglömd. Här finns t.ex. flera fina prestationer med Gary Oldman som höjdpunkten. Hans Jackie Flannery är smått alkoholiserad och är igång hela tiden då hans bror skickar honom på diverse uppdrag. Det är svårt att inte tycka lite synd om honom, mycket tack vare Oldman själv. Påminner lite om rollen han senare spelade i Léon (1994), fast mer sympatisk alltså.



Filmen har mycket positivt, men även några svagheter. Svagheterna är att filmen är lite för långsam på sina håll. Speltiden är trots allt på lite över två timmar och man hade nog kunnat finslipa den lite. Det är främst halvvägs in som man hamnar i en temposvacka. I det här fallet har det att göra med relationen mellan Terry och Kathleen. Man förstår dock att man vill ge historien och karaktärerna tid, så helt fel är det inte.



Det positiva är, förutom skådespeleriet med Gary Oldman i spetsen, bl.a. den fina och stämningsfulla musiken av Ennio Morricone. I flera scener har den en nästan hypnotisk effekt då man även saktar ner allt i slowmotion. Ett smart drag då det ger scenerna mer tyngd. En annan sak som är väldigt lyckad är skjutsekvenserna där man inte sparar på krutet. Det är snyggt, effektivt och helt enkelt minnesvärt. Fyran är inte helt stabil endast p.g.a. tempot.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.2