Crimes and Misdemeanors

Titel: Crimes and Misdemeanors / Små och stora brott
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1989
Regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Martin Landau, Alan Alda, Mia Farrow, Anjelica Huston, Jerry Orbach

Handling: Ögonläkaren Judah Rosenthal har haft en affär med Dolores under flera år och nu hotar hon att förstöra hans liv om han inte gifter sig med henne. När hans bror Jack föreslår att de skall låta mörda henne hamnar Judah i ett svårt moraliskt dilemma - personlig katastrof eller mord. Samtidigt vill filmmakaren Clifford Stern göra en film om en filosofiprofessor men får istället uppdraget att göra ett porträtt av den framgångsrike TV-producenten Lester. Lester, som dessutom är hans svåger, representerar allt som Clifford avskyr.

Omdöme: Av alla filmer jag sett av Woody Allen så har jag haft just denna som min favorit. En del av hans filmer känner jag inte för att se om, men en del av dem drar mig tillbaka. Detta var givetvis en av dem. Jag kände mig ganska säker på att jag skulle gilla filmen även denna gång och tidigt gjorde filmen mig komfortabel.



Det är en film som har ett väldigt bra flyt, trots att man hoppar mellan flera karaktärer och historier som inte alltid har ett samband. Filmens ena huvudhistoria följer dokumentärfilmaren Cliff Stern (Woody Allen), som ska göra en dokumentär om sin svåger Lester (Alan Alda) som är en framgångsrik TV-producent. Grejen är bara den att de ogillar varandra. I samma veva träffar Cliff produktionsassistenten Halley Reed (Mia Farrow) och blir genast förtjust i henne, men det blir även Lester...



Den andra huvudhistorien följer ögonläkaren Judah Rosenthal (Martin Landau) vars affär med Dolores (Anjelica Huston) börjar bli ett stort problem för hans familjeframtid och rykte. Han har svårt att få henne att bryta förhållandet och tar då kontakt med sin något kriminelle bror Jack (Jerry Orbach) för att se om det kan finnas någon lösning på problemet. Jack föreslår att de "gör sig av med henne", något Judah har svårt att acceptera. Hans uppfostran gör sig påmind vilket ger honom ett stort moraliskt dilemma.



Något man måste hylla filmen för är hur den lyckas få allt att funka och inte bli spretigt som det lätt kan bli. Gillar t.ex. hur man slänger in klipp från gamla filmer som passar in i handlingen. Dessa klipp kommer i form av biobesök som Cliff gör då och då. Det finns även ett par tillbakablickar som på ett smart sätt berättar väldigt mycket av historien på kort tid istället för att låta någon förklara det i nutid.



Jag tycker att man måste nämna skådespelarna som alla sköter sig bra eller mycket bra. Många gånger har man långa tagningar vilket kräver en del, och det är inget nytt när det gäller Woody Allen. Han själv är väl lite ojämn, men man vet vad man får med honom. Istället är det Martin Landau och Alan Alda som bjuder på de mest givande prestationerna, även om de skiljer sig en hel del. Landau spelar seriös medan Alda är mer lättsam. En annan kul grej är att Jerry Orbach spelar Landaus bror. Ett mycket bra val då de faktiskt liknar varandra.



Är det något som är lite synd så är det att filmen är något svagare under filmens sista halvtimme. Man har bl.a. en sekvens där Judah besöker sitt barndomshem och tänker tillbaka på sin far och en familjemiddag. Detta görs givetvis för att visa hur hans moraliska dilemma påverkar honom, men det är något man redan förstått. Det blir övertydligt och i mitt tycke onödigt. Överhuvudtaget tappar filmen lite fart och njutning under detta parti, vilket är lite synd. Trots allt är det en stabil film och fyran känns ganska given. Och visst är det nog hans bästa film...

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.0