Les Lyonnais

Titel: Les Lyonnais / A Gang Story / Brottsplats: Lyon
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: Frankrike/Belgien
År: 2011
Regi: Oliver Marchal
I rollerna: Gérard Lanvin, Tchéky Karyo, Daniel Duval, Patrick Catalifo

Handling: En episk gangsterhistoria som följer barndomsvännerna Edmond "Momon" Vidal och Serge Suttel från stölden av en låda körsbär till att de blir medlemmar i Lyons mest ökända rånarliga. Ånger, svek och hämnd tillhör vardagen i den organiserade brottslighetens våldsamma värld.

Omdöme: Regissören Olivier Marchal slog igenom med sin andra långfilm 36 Quai des Orfèvres (2004), men även i sin första film Gangsters (2002) och sin tredje MR 73 (2008) ser man ett mönster. Det är kriminalare, ganska mörka polisfilmer man får ta del av. Han har själv en bakgrund som polis innan han blev skådespelare och regissör.



I det här fallet bjuds man på en verklighetsbaserad historia där två barndomsvänner återförenas. Den ena är Momon Vidal (Gérard Lanvin) som har gott om pengar, fru, barn och barnbarn. Den andra är Serge Suttel (Tchéky Karyo) som efter 13 år på flykt grips av polisen när han tar kontakt med sin dotter. Momon håller inte längre på med kriminella gärningar, men han tänker göra allt för sin gamle vän och samlar det gamla gänget och nya förmågor. Serge ska fritas till varje pris.



Filmen väljer att hoppa mellan nutid, där man får ta del av fritagningsförsöket och efterspelet till det, och tiden då Momon och Serge tillsammans med sina kumpaner blev ökända rånare under 70-talet. De blev kallade "Les Lyonnais" och det hela utspelade sig i och runt Lyon. Eftersom Momon var zigenare levde de i sina husvagnar i en dal där de blev lämnade ifred. De drog in mycket pengar genom åren och poliserna låg hela tiden steget efter.



På ett sätt hade det nästan varit intressantare att bara följa dem under deras "glansdagar" då det fanns mycket material runt rånen. Här blir det kanske lite stressigt när man liksom bara hoppar in i ett par rån. Personligen gillar jag när man får se förberedelsen, nervositeten, utförandet och efterspelet. Det får man inte så mycket av nu. Å andra sidan är det mest tillbakablickar och istället är det dagens problem som man ska ta itu med.



Gérard Lanvin var för mig helt okänd på förhand, även om jag i efterhand ser att han varit med i biroller i ett par filmer man sett. Han sköter sig dock bra och får mest speltid. Nu är hans karaktär ganska nedtonad, men han ger ett stabilt intryck. Tchéky Karyo å andra sidan känner man till från bl.a. Nikita (1990). Han är dock med förvånansvärt lite och försvinner under långa stunder från handlingen. En positiv sak är att man även i birollerna tagit med rätt skådespelare för rollerna vilket gör att det hela blir mer autentiskt än många Hollywood-rullar.



Skulle man rangordna regissörens fyra filmer så är denna inte lika bra som 36 Quai des Orfèvres, men bättre än MR 73 och Gangsters. Men alla har de något, och framförallt bjuder alla på ett par bra scener och lite överraskningar. Även här bjuds man på en liten twist som ger filmen lite mer tyngd än en vanlig standardfilm i genren. Fransmännen är duktiga på den här sortens filmer när de vill. Trea, stark trea blir det till slut eftersom filmen saknar lite driv i berättandet som jag hade velat se.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8