Murder by Contract

Titel: Murder by Contract
Genre: Kriminaldrama/Thriller/Film-Noir
Land: USA
År: 1958
Regi: Irving Lerner
I rollerna: Vince Edwards, Phillip Pine, Herschel Bernardi, Caprice Toriel

Handling: En yrkesmördare stöter på problem när han får sitt första uppdrag med kvinnligt offer. Huset där hon bor är välbevakat och det krävs ett annat tillvägagångssätt än annars brukligt.

Omdöme: En sen film-noir? Nej, inte riktigt, även om det på ytan låter som en. Claude (Vince Edwards) har aldrig varit straffad och har ett vanligt jobb. Men hans strävan efter att köpa sitt drömhus gör att han går efter en karriär som yrkesmördare. Han är inte alls dum, snarare intelligent och påläst. Han börjar med några enkla mord och tjänar lite pengar. Det är sen dags att åka ut till Los Angeles för ett jobb som kommer ge honom det tiodubbla mot vad han tidigare tjänat per mord.



Väl i Los Angeles möts han upp av två män som jobbar i samma organisation som han tillhör. De är inga mördare utan ska bara se till att han får det han ber om och att han utför jobbet. De två männen följer med honom överallt och finner honom konstig, men smart. Den ena av männen har väldigt svårt att komma överens med honom och börjar kalla honom för "Superman" eftersom Claude verkar veta och kunna allt. Den andra respekterar honom istället och blir allt mer imponerad.



Vad som följer är ett uppdrag som kommer pågå under flera dagar. Under dessa nästan två veckor får trion lära känna varandra och försöka lista ut hur man ska komma åt och ta kål på offret - en kvinna som ska vittna mot organisationens ledare. Just att det är en kvinna försvårar uppdraget enligt Claude. Detta eftersom de är mer oberäkneliga än män. Claude kommer även med andra förklaringar och påståenden som är roliga att höra. Överhuvudtaget har filmen flera roliga repliker.



Claude är en skön typ, lite kaxig, men det har han rätt att vara som yrkesmördare. Han gillar inte direkt kvinnor, men för honom spelar det ingen roll vilket kön han har att göra med. De två andra männen ger en skön balans då den ena är väldigt lugn och förstående till vad Claude säger och gör medan den andra mest är nervös och stressad av hela situationen. För om Claude inte lyckas med sitt uppdrag kommer de själva ligga illa till.



Filmen har, förutom den välfungerande trion som bjuder på bra underhållning och humor, lite annorlunda och speciell musik. Man kan lite lätt jämföra med musiken i klassiska The Third Man (1949). Till en början känns det inte som det kommer att passa i en sån här typ av film. Men när man får följa trion och kommer längre in blir det allt bättre. Lite före sin tid låter det faktiskt och inte med en hel orkester som ofta och gärna användes på den här tiden.



Det finns helt klart en hel del som funkar i filmen. Därför är det synd att man viker ner sig lite på slutet. Det gör att filmen inte når upp till ett högre betyg, synd. Trots det en ganska förfriskande film med något lite annorlunda att bjuda på. Just det, Vince Edwards i huvudrollen låter väldigt lik en ung Clint Eastwood, vilket man så klart inte missar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3