Tisdags Dok: Restrepo

Titel: Restrepo
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2010
Regi: Sebastian Junger & Tim Hetherington

Handling: Nära och drabbande bilder från en av de farligaste utposterna i krigets Afghanistan. Ur ett markperspektiv skildras en amerikansk pluton under femton månader av strategier, strider och ständig livsfara men också de tankar kring tillvaron som uppstår i väntan däremellan.

Omdöme: Detta var en dokumentär som lät lik den danska (och mycket bra) dokumentären Armadillo (2010) där man följer ett gäng unga killar på deras uppdrag i Afghanistan. I det här fallet är det amerikanska soldater, och de är inte särskilt gamla här heller. Genom intervjuer med de inblandade och autentiska bilder tagna under 15 månader som plutonen tjänstgjorde på plats får man en inblick i den livsfarliga krigszonen runt Korangal-dalen.



Det känns som den amerikanska militären sällan går med på att visa verkligheten, ställa upp på intervjuer osv. Men det är nog främst när de blir anklagade för något. Då blir det oftast locket på. I det här fallet har man nog gett sitt godkännande för att låta vanliga människor se vad dessa soldater egentligen får gå igenom. Man känner att det inte förskönas på något sätt och man har inte heller använt den bästa kamerautrustningen för att fånga det hela på film. Men det gör också att det behåller sin verklighetskänsla, närvaro.



Dokumentären följer inte de unga soldaterna från början till slut. Istället berättar man olika historier som de överlevande delar med sig och som man även får se på bild. Namnet "Restrepo" kommer t.ex. från en stupad amerikansk soldat och vän till många av de intervjuade. Man uppkallade även en ny post till just Restrepo. En post som förbättrade läget för de amerikanska styrkorna i sina strider med talibanerna.



Som så ofta när man ser en film, men framförallt en dokumentär om krig så har man svårt att förstå vad meningen med det hela egentligen är. Det leder inte till något positivt och de inblandade får leva med fasansfulla erfarenheter och bilder i huvudet i resten av sina liv, om de nu överlever vill säga. Det är en sak som blir uppenbar när man kommer till "Operation Rock Avalanche" och får se hur hårt vissa av killarna tar det när en av deras egna blir dödad. Det är en självklar reaktion, men det är ofattbart att någon klarar av att omedelbart gå vidare och fokusera på uppgiften då fienden är i närheten.



Är det en sak som man inte går på djupet med som skulle vara intressant att höra så är det just hur man bearbetar det hela. För när man återvänder hem så är det inte bara att gå in i det civila livet och tro att allt är normalt. En av de som blir intervjuad nämner något om att militären inte bearbetar de återvändande, att de inte vet hur. Att deras situation är som för de som gick igenom andra världskriget eller Vietnamkriget. Och just Vietnamkriget tycker jag det här liknar med tanke på filmerna man sett om kriget. Det är nog det närmaste man kan komma faktiskt.

Som en avslutningsnotis omkom en av de två regissörerna/fotograferna till filmen, Tim Hetherington, på ett annat uppdrag när han skulle fånga konflikten i Libyen under 2011. Ingen är säker eller immun när det kommer till krig... Svag fyra.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5