
Titel: Sex, Lies, and Videotape / Sex, lögner och videoband
Genre: Drama
Land: USA
År: 1989
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Andie MacDowell, James Spader, Peter Gallagher, Laura San Giacomo
Handling: En självupptagen advokat får kalla handen av hustrun och tar svägerskan till älskarinna. Gamla skolkompisen kommer på besök, men vännen är inte den han en gång var...
Omdöme: Detta är en film jag inte kom ihåg något av. Det enda jag trodde jag kom ihåg var att filmen till stor del bestod av super 8- inspelningar. Att det hela var en lågbudgetproduktion. Men så är inte riktigt fallet. Steven Soderbergh har här i sin regidebut lyckats med enkla medel tack vare ett ganska tätt manus som gav honom en Oscarsnominering.

Det hela kretsar kring fyra personer. Vi har advokaten John (Peter Gallagher) som är otrogen med sin frus lillasyster. Johns fru Ann (Andie MacDowell) som är hemmafru och går i terapi för att få bukt med sitt tråkiga liv. Anns lillasyster Cynthia (Laura San Giacomo) som jobbar som bartender och är desto mer livlig och äventyrlig. Och så främlingen Graham (James Spader med sin härliga 80-tals frisyr) som är Johns gamle vän som återvänder efter nio års frånvaro och vänder upp och ner på tillvaron.

Den mystiske Graham är den som sätter igång intrigerna och får ihop de olika karaktärerna. Han ger liksom det hela lite krydda då han är annorlunda, ärlig och rakt på sak. John tycker Graham har blivit konstig och gillar inte riktigt att ha honom tillbaka, trots att det var han som bjöd dit honom. Ann och Cynthia däremot gillar denna främling och hans hemlighet med videobanden. Det blir som terapi för dem, men på ett mer personligt plan.

Filmen har en oftast skönt avslappnad stämning som gör att det är lätt att ta till sig det man får se. Samtalsämnet är många gånger sex, men det är långt ifrån grovt och man håller det på en sådan nivå att det för handlingen framåt.

Det saknas något för att ro hem det hela i land. Det känns helt enkelt inte helt tillfredsställande under slutbiten. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske är det att musiken (av Cliff Martinez) bygger upp en ganska mörk ton under slutpartiet utan att det egentligen händer något. Det kändes liksom att det var mer på gång och så slutar det istället lite tvärt. Hade den bjudit på mer under slutet (och då menar jag spänning) hade det nog kunnat bli riktigt intressant. Men gillar ändå det här.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1
Jag gillar den här! Och eftersom jag vanligtvis har lite problem med pratfilmer är det bra betyg.
SvaraRaderaSofia: Du har rätt, det här är en pratfilm från början till slut. Det är inte det att jag inte gillar den, för det gör jag till stora delar. Det är mer att den inte avslutar så starkt som den borde kunna göra.
Radera