Short Eyes

Titel: Short Eyes
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1977
Regi: Robert M. Young
I rollerna: Bruce Davison, José Perez, Tony DiBenedetto, Shawn Elliott

Handling: Clark Davis är den nye fången på ett häkte med grova brottslingar. Alla riktar sitt hat och sina aggressioner mot honom förutom Juan som försöker förstå varför han blivit som han är - en pedofil.

Omdöme: Fängelsefilmer som har den rätta kombinationen av autenticitet, starka karaktärer, nerv och en känsla av att man är i ett fängelse kan bli riktigt bra. I det här fallet har man ett manus baserat på en kåkfarares egna erfarenheter från tiden i fängelset. Det bidrar givetvis till att det blir så där skitigt och äkta som man vill ha det.



Skådespelarmässigt är det inte så jättemånga man känner igen. Bruce Davison som den nye fången känner man igen. Likaså en mycket ung Luis Guzmán som här gör sin debutroll. Han får inga repliker att jobba med, men är trots det med en hel del. Detta eftersom hela filmen utspelar sig på en ganska liten yta på det häkte där fångarna sitter. Trots att det inte är så kända ansikten är det skådespelare som senare var med i kända filmer och TV-serier. Det slår helt klart en "snygg" Hollywood-film med fräscha, unga skådisar och en ren yta.



Det tar kanske tjugo minuter innan Bruce Davison dyker upp i rollen som Clark Davis. Fram till dess får man möta de andra fångarna, men det finns ingen riktig story. Till stor del fortsätter det så under resten av filmen. Det är Clark Davis, hans historia och medfångarnas reaktion som är historiens kärna och som gör att det hela blir intressant och går framåt. För där emellan blir det en del transportsträcka för att fylla ut tiden med.



Filmen lyckas väldigt bra med att måla upp häktet som något som liknar ett dårhus. Fångarna blir förstörda där inne och precis som i ett vanligt fängelse hamnar de i olika grupper (vita, svarta, latinos). Men de har ändå en gemenskap och respekterar varandra trots allt. Det är den nye fången som rör om i grytan och får känslorna att svalla. Samtidigt måste fångarna ta itu med ett annat dilemma som egentligen gör dem till lika stora monster som den anklagade nykomlingen. Det gör att filmens sista tredjedel höjer helheten och ger historien mer tyngd.



En annan intressant sak är att filmen spelades in på ett riktigt häkte där man fick nyttja en hel våning. Under tiden funkade häktet som vanligt runt omkring inspelningen, vilket gjorde att inspelningsteamet och skådespelarna hörde män skrika, bli bortförda och kedjade. Att spela in i denna miljö tillförde uppenbarligen en hel del till filmens atmosfär. 70-tals känslan är väldigt påtaglig och det är precis som det ska vara i en sån här typ av film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0