Carrie

Titel: Carrie
Genre: Drama/Skräck
Land: USA
År: 1976
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Sissy Spacek, Piper Laurie, Amy Irving, Nancy Allen, William Katt, John Travolta

Handling: Skolflickan Carrie visar sig ha en övernaturlig förmåga som innebär att hon kan flytta saker med hjälp av tankekraft. Detta leder till en katastrof för hennes plågoandar...

Omdöme: Att det här är en Brian De Palma-film är svårt att missa. Den har musik av Pino Donaggio, hans typiska drömlika foto, split-screen där man på ett smart sätt får se vad som händer på två ställen samtidigt och så känslan av att man inte vet om det som händer alltid är på fullt allvar eller om karaktärerna inbillar sig/drömmer saker.



I rollen som Carrie syns duktiga Sissy Spacek som här var i runt 25-års åldern, men som spelar en tjej som går sista året i gymnasiet. Hon passar perfekt för rollen och blev även Oscarsnominerad för första gången i sin karriär. Hon hade redan varit bra i Prime Cut (1972) och Badlands (1973), men detta kom att bli en av hennes mest minnesvärda roller.



Carrie är en ensam, känslig och snäll ung tjej, men som under ytan har en enorm kraft. Hennes mamma, Margaret (Piper Laurie) är en superreligiös kvinna som trycker ner sin dotter varje gång hon får chansen. Men Carrie börjar få nog och när hon upptäcker sin nyfunna kraft är det inte mycket som kan stoppa henne. Mamman är jobbig, det är det inget tvivel om. Men hon triggar igång Carrie på ett sätt som gör att det blir en spänning dem emellan som till slut mynnar ut i några minnesvärda scener. Bara man har lite tålamod så blir man belönad.



Vad filmen lyckas väldigt bra med är att man känner sympatier för Carrie och det hon går igenom. När några av hennes klasskamrater planerar att förödmjuka henne känner man vad som är på gång. När det sedan byggs upp under balen vet man att det kommer explodera - vilket det också gör. Klasskamraterna består förresten bl.a. av Sue (Amy Irving) och hennes pojkvän Tommy Ross (William Katt) samt Chris (Nancy Allen) och hennes pojkvän Billy Nolan (John Travolta).



Intressant nog använde De Palma flera av skådespelarna i senare filmer, så som Nancy Allen i Dressed to Kill (1980) och Blow Out (1981), Amy Irving i The Fury (1978) samt John Travolta i Blow Out (1981). Men den som nog funkar bäst här vid sidan av Sissy Spacek är faktiskt William Katt. Lite konstigt att han inte fick en bättre karriär med tanke på hans kvalité här och i Big Wednesday (1978). Lägg även till hans sköna utseende med sitt blonda hår. Han gick förresten på audition för rollen som "Luke Skywalker" i Star Wars (1977).



En sak som är tydlig är att man använt sig av exakt samma otäcka toner som i duschscenen i klassiska Psycho (1960). Nu vet man att De Palma alltid varit ett stort Hitchcock-fan, men denna uppenbara koppling var ändå överraskande att höra. De Palmas användning av vinklar ovanifrån hör nog till de främsta i branschen. Underskattad vinkel som ofta går hem.



Om man tror det här är en ren skräckfilm så ska man inte förvänta sig för mycket. Det är till 80% ett tragiskt drama, 10% komedi och 10% skräck som främst kommer mot slutet. Kanske är det bara bra att man inte får ta del av Carries krafter för mycket innan själva balen. Då hade man förmodligen inte fått samma känsla för henne som person. Allt som allt är det en film som funkar på det stora hela, även om den kanske inte är lika bra som jag ville minnas den som. Betyget ligger runt en stark trea då det finns en del småsaker som kunde varit bättre.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4