Titel: Into Eternity
Genre: Dokumentär
Land: Danmark/Finland/Sverige/Italien
År: 2010
Regi: Michael Madsen
Handling: Finland bygger världens första slutförvaring för kärnavfall. Avfallet måste ligga orört i minst 100.000 år och därför måste byggherrarna ta hänsyn till klimatförändringar, naturkatastrofer, framtida glömska - och kanske värst av allt - framtida nyfikenhet. En dokumentär vision om tiden och ett grupporträtt av de pionjärer som planerar för evigheten och försöker lista ut hur man bäst kommunicerar med människor i en avlägsen framtid.
Omdöme: Utan att veta så mycket om vad som väntade blev jag till en början lite besviken. Men en bit in i denna dokumentär förvandlas småtristess till fascination och en lite kuslig känsla. Det hela handlar om ett ställe kallat Onkalo som byggs under jorden i Finland. Projektet påbörjades i början av 2000-talet och planeras att användas fram till början av 2100-talet. Tanken är att man ska förvara kärnavfall här och sedan försluta grottan så att det lämnas orört i 100.000 år.
Frågorna som ställs gör att det hela blir både intressant och lite småkusligt. Ok, det är inget man själv får uppleva, men det är högst oklart vad framtida generationer kommer göra när de hittar Onkala och liknande platser. Kommer de att kunna tyda meddelanden som lämnats eller kommer våra meddelanden vara lika oförståeliga som grottmänniskorna en gång lämnade? Det är bara en av många frågor som inte har några enkla svar.
Dokumentären bygger egentligen på tre ingredienser. Två av dem funkar bra, en lite mindre bra. Det som inte riktigt funkar är att se arbetet med grottan. Det är ett långsamt arbete och så känns det också när man får följa med (även om det bara är korta sekvenser). Det som istället funkar bra är intervjuerna med ansvariga och insatta personer från Finland och Sverige som försöker ge svar på alla tuffa frågor som ställs. Även filmens mellanpartier funkar bra där genomtänkta platser filmats med svepande kameraåkningar.
Det är faktiskt lite sci-fi över det hela då man på sina håll får till en skönt otäck känsla. Det funkar också lite som en ögonöppnare, även om man måste inse att detta endast handlar om ett lands kärnavfall. Hur ser det ut i länder som t.ex. Indien, Pakistan och vissa f.d. Sovjetstater där ingen egentligen vet vad som händer? Man börjar lätt fundera på allt möjligt kring detta. Därför är det en lyckad dokumentär som ger en inblick i något som fler borde göra sig bekanta med.
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar