lördag 29 juni 2013

Runaway Train



Titel: Runaway Train
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Andrei Konchalovsky
I rollerna: Jon Voight, Eric Roberts, Rebecca De Mornay, John P. Ryan

Handling: Två fångar rymmer från högsäkerhetsfängelset Stonehaven i Alaska. De jagas av den sadistiske vaktchefen Ranken som snart är dem på spåren. Rymlingarna tar sig ombord ett tåg, men när lokföraren drabbas av hjärtattack förstörs bromsarna och tåget dånar fram mot utplåning genom det iskalla Alaska.

Omdöme: Historien inleds på fängelset Stonehaven i det kyliga Alaska. Fängelsets mest respekterade fånge bland fångarna (och mest hatade av vaktchefen) är kassaskåpstjuven Manny (Jon Voight). Han har suttit i isoleringscell i tre års tid och kommer nu ut därifrån. Hans vänner har planerat hans flykt (den tredje i raden) och kort efter att han kommer ut från isoleringen är det dags för flykten. Till sin hjälp har han den yngre fången Buck (Eric Roberts). Naiv och ointelligent som han är bestämmer han sig för att följa med Manny på flykt.



Vaktchefen Ranken (John P. Ryan), som starkt påminner om småstadspolisen Kern i First Blood (1982), tar det högst personligt att just Manny har rymt. För honom finns ingen tvekan - han ska personligen jaga ifatt Manny och ta honom död eller levande. Vad han inte vet är att Manny och Buck lyckats ta sig ombord ett tåg som i hög fart drar igenom snön och minusgraderna. Det är dock inget som stoppar den blodtörstige Ranken.



Manny och Buck är ett ganska omaka par, trots att de båda är fångar. Manny är den smartare av de två, men inte direkt något ljushuvud han heller. Buck hänger på och ser det hela som ett äventyr och en chans att haka på idolen Manny. De två är inte direkt älskvärda karaktärer med tanke på deras bakgrund, men det är svårt att inte känna sympatier för dem när de har Ranken efter sig. Det är också ett plus att de inte är två helyllekillar där man vet att det löser sig. Just detta är en av sakerna som gör den här filmen ljusår bättre än t.ex. Unstoppable (2010). De två, speciellt Manny, har inget att förlora vilket gör att de utsätter sig för flera farliga situationer.



Både Jon Voight och Eric Roberts Oscarsnominerades för sina roller (huvudroll respektive biroll), vilket var välförtjänt. Dessutom fick filmen en nominering för bästa klippning. Voight har en otroligt intensiv blick som man nästan blir rädd av. Han hade spenderat en del tid med fångar på San Quentin-fängelset och lyckades uppenbarligen fånga den rätta blicken. Roberts, som man mest förknippar med just denna roll (vid sidan av en massa skräpfilmer som kom direkt på video), sköter sig också bra. Han övertygar en verkligen att tro att han är så där korkad som hans karaktär ska vara. Han pratar förresten lite som Tom Hanks i Forrest Gump (1994).



Filmen är inte utan sina svagheter. Man har nämligen scener som utspelar sig i ledningscentralen för tågtrafiken som man hoppar till med jämna mellanrum. Här märks det tydligt att detta är en Golan-Globus-produktion (som ju var en stämpel för B-film). Skådespelarna håller ingen vidare klass och dialogen är ganska svag, om än lite smårolig. Men det är lätt att se mellan fingrarna eftersom man lyckas väldigt bra med tågscenerna och inte minst Manny och Buck.



Förutom två bra karaktärer och prestationer bjuds man även på ett par bra stunts. Det är bra actionscener även om de inte tar ut svängarna alltför mycket. Det är nog bara bra att man inte drar på för fulla muggar. Istället läggs mer tid på karaktärsutveckling och helhetskänslan av att våra två "hjältar" rusar mot dödens käftar. Detta förstärks av den oftast passande elektroniska musiken, och sånt gillar vi. Originalmanuset är förresten skrivet av Akira Kurosawa som planerade att regissera filmen en gång i tiden.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.2

8 kommentarer:

  1. They dont make em like this anymore

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym: Så sant så. You're right on!

      Radera
  2. Oväntat bra actionrulle!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tommy: Ja, speciellt med tanke på att det alltså är en Golan-Globus. Men denna har både action och djup i en lyckad kombination.

      Radera
  3. Kul att du plockar upp denna i ljuset Movies-Noir! Du har väl sett den tidigare också antar jag? Suverän film. En otroligt bra drama skulle jag säga. Jon Voight äger alla scener han är med i. Eric Roberts bättre än aldrig förr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Det stämmer bra. Har sett den tidigare och gillat den då också. Man glömmer ofta bort att den funkar väldigt bra som ett drama då den har tillräckligt med action vid sidan om. Vi är helt överens om Voight och Roberts också.

      Radera
  4. Minns den som mycket bra - glömmer aldrig slutscenen. Spännande och välspelad. Roberts förtjänar inte sitt sorgliga öde speciellt då man tänker på systerns framgång som är en så mycket sämre skådis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Det är faktiskt konstigt att Julia (aka Jokern) blev så pass stor medan Eric fick se sina filmer gå direkt till video/dvd. Han visade på 80-talet att han hade potential, men möjligt att det var annat som kom emellan...

      Slutscenen ger en lite rysningar faktiskt...

      Radera