Sympathy for Mr. Vengeance

Titel: Boksuneun naui geot / Sympathy for Mr. Vengeance / Hämnarens resa
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Sydkorea
År: 2002
Regi: Park Chan-wook
I rollerna: Shin Ha-kyun, Song Kang-ho, Donna Bae, Lim Ji-Eun

Handling: En dövstum man som förlorar sitt jobb behöver pengar för att kunna hjälpa sin syster att få en ny njure. Då han själv inte är kompatibel som donator försöker han sälja en av sina egna njurar för att få ihop pengar till en transplantation. Han blir dock lurad och dras in i en desperat jakt på pengar till en ny njure.

Omdöme: Detta är den första filmen i den s.k. hämndtrilogin av Park Chan-wook, där de övriga två fristående filmerna är Oldboy (2003) och Lady Vengeance (2005). När jag såg den första gången tyckte jag det var lite svårt att hänga med i svängarna. Om det hade att göra med textningen eller om det bara var hur filmen var berättad var jag osäker på. Tyckte hur som helst inte att filmen var någon av de bättre koreanska man sett. Nu när det var dags att se om den var det som att se den för första gången.



Filmen inleds som ett drama där vi tidigt för reda på att den grönhårige Ryu (Shin Ha-kyun) är dövstum. Hans syster är svårt sjuk och i desperat behov av en ny njure. Han vill hjälpa henne till varje pris, men har ingen möjlighet att donera själv. Han vänder sig då till den svarta marknaden för att försöka hitta rätt. Han får napp, men blir lurad vilket gör att han inte bara blir av med alla sina besparingar och sitt jobb utan även en njure.



Tillsammans med sin aktivist-flickvän bestämmer de sig för att kidnappa hans förre chefs dotter för att pressa honom på en stor summa pengar. De vill givetvis inte skada barnet, men är så desperata att de ser det som sin enda utväg. Men planerna ändras och målet blir inte chefens dotter utan chefens väns dotter. Park, som spelas av tunge Song Kang-ho som bl.a. spelade i favoriten Memories of Murder (2003), blir givetvis chockad och bestämmer sig för att betala lösesumman utan att blanda in polisen...



Ok, om man säger att första halvan av filmen är ett drama där man får lära känna de inblandande och fattar tycke för dem, inte minst grönhårige Ryu, så är andra halvan mer hämndbetonad. Och det är inte bara en person som utkräver hämnd - det är flera. Det är helt klart en av filmens styrkor, att man inte har en aning om vad som kommer hända. För det här följer inte någon mall. Mitt i allt bjuds man även på typisk mörk koreansk humor, udda. Koreanerna gör det inte enkelt för sig eller för tittaren. Det är både en styrka och svaghet med filmen.



Vad som är lite problematiskt är en kombination av saker. Man har ett manus, en handling som inte riktigt känns perfekt. Det känns som det finns en del luckor på sina håll. Samtidigt kan det vara så att en del försvinner i översättningen, vilket gör att det känns mer svårförståeligt än det i själva verket är. Sen har man klippningen som inte följer den konventionella stilen. Det är helt enkelt inte helt linjärt berättat så man är inte alltid med i matchen. Kanske hade man kunnat förklara lite mer, men då hade det istället kunnat bli övertydligt. Så här får man en hel del att fundera på, både under och efter filmen.



Allt detta gör att det är en krävande film att ta sig igenom. Ett exempel är att jag inte vet om att Ryu har en flickvän förrän en viss scen där de ligger i sängen. Innan dess tror jag hela tiden att det är hans syster eftersom de bor ihop. Men det visar sig att det antagligen bara är tillbakablickar, eller att han bara är på besök hos sin syster. Jag blandar helt enkelt ihop systern och flickvännen då de ser likadana ut, men även för att man inte använder sig av namn som man är van vid. Det finns även andra exempel där berättandet skiljer sig från det man är van vid, något som skapar problem.



Lite intressant att jag nog tyckte filmen var bättre under första halvan än andra första gången jag såg den. Nu tycker jag nog nästan tvärtom. Förmodligen har det att göra med att det klarnar mer nu och att saker som händer under andra halvan faller på plats och inte är meningslösa/oförklarade som jag nog kände förra gången. Det är fortfarande en del oklarheter p.g.a. att det finns en del problem med hur filmen är berättad. Samtidigt ser man tillräckligt med styrkor i filmskapandet, prestationerna och även berättandet, även om den känns klart annorlunda mot vad man är van vid. Stark, rå, autentisk och trots allt med en tanke bakom allt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.7