The Consequences of Love

Titel: Le conseguenze dell'amore / The Consequences of Love
Genre: Drama/Kriminalare/Romantik
Land: Italien
År: 2004
Regi: Paolo Sorrentino
I rollerna: Toni Servillo, Olivia Magnani, Adriano Giannini, Antonio Ballerio

Handling: I caféet på ett hotell i Schweiz sitter en ensam italiensk affärsman i 50-års åldern vid fönstret, vilket han har gjort varje dag i åtta år. Vad väntar han på? Vad tänker han på? Vem är han?

Omdöme: När man inte vet något om en film, när den fångar en med sin första bildruta och sedan aldrig släpper greppet, då vet man att man hittat en liten gömd pärla till film. Det är en film som man mycket väl hade kunnat se på Stockholm filmfestival och blivit en festivalfavorit. Nu blev den det på Cannes-festivalen där den nominerades till Guldpalmen.



När det hela inleds tar det ganska lång tid innan man kommer någonvart. Filmen tar helt enkelt god tid på sig att presentera vår huvudperson Titta di Girolamo (Toni Servillo), en man i 50-års åldern som spenderar hela sin tid på ett hotell. Han har bott där i åtta års tid, tar sitt kaffe på hotellets café där han får ögonen på sig från servitrisen. Han är en egendomlig man, nästan arrogant i sitt sätt. Han hälsar inte på henne, han vill inte prata med någon och när någon frågar honom vad han gör eller andra privata saker, ja då svarar han med en lögn. Han vill helt enkelt bli lämnad ifred. Men varför?



Många gånger kan en film ha en snygg yta, men man blir besviken på innehållet. Eller givetvis tvärtom där innehållet engagerar, men där man blir besviken på ytan eller musiken. I det här fallet bjuds man på en härlig symbios - allt passar så fint ihop. Det finns inga svagheter i vare sig berättelsen, fotot, skådespeleriet, karaktärerna, musiken, humorn - allt faller på plats.



Att det är en märklig film känner man framförallt under inledningen, innan man vet vem Titta egentligen är. När så bitarna börjar falla på plats förstår man hans agerande bättre. Hans beteende påverkas även av att han lider av sömnlöshet. Man får liksom lida med Titta när dagarna blir till nätter och inget händer. Fast ändå är det fascinerande att följa honom eftersom det hela är så genomtänkt. Titta påminner förresten ganska mycket om Peter Sellers karaktär i klassikern Being There (1979) till utseendet och lite till beteendet i vissa fall.



En sak som jag noterar en bit in i filmens andra halva är en lång tagning. Det hela börjar när Titta och några andra personer lämnar ett hotellrum och går till hissen. I en enda lång tagning utan klipp får man följa dem när de åker ner med hissen, kliver ur och går genom ett par korridorer in i ett samlingsrum. Där pratar sedan Titta med en man i ett par minuter. Det hela håller sammanlagt på i sju minuter, i en enda tagning! Det är utan tvekan imponerande och visar lite på vad det här är för film.



Under filmens gång blir jag rädd att det hela ska tappa mot slutet, att det ska bli en annan ton i filmen när Titta kommer närmare servitrisen Sofia. Som tur är blir så inte fallet. Filmen fullföljer vad den påbörjat med bravur, vilket är väldigt skönt att kunna konstatera. Det blir så ofta att man blir besviken på något som hade potential, som började så bra. Men här lyckas man med det mesta. Det är nästan så att jag vill ge filmen ett ännu högre betyg...

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 7.6