torsdag 27 juni 2013

The Thirteenth Floor



Titel: The Thirteenth Floor / Trettonde våningen
Genre: Mysterium/Sci-Fi/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1999
Regi: Josef Rusnak
I rollerna: Craig Bierko, Armin Mueller-Stahl, Gretchen Mol, Vincent D'Onofrio, Dennis Haysbert

Handling: Douglas Hall och Hannon Fuller har skapat en datasimulering av Los Angeles, som det såg ut 1937. En dag vaknar Hall och hittar en blodig skjorta i badrummet och Fuller hittas mördad. Hall blir polisens huvudmisstänkte. Men var det verkligen han som mördade sin vän? Varför minns han ingenting? För att finna svaren måste han hämta meddelandet som Fuller lämnade i simuleringen.

Omdöme: Samma år som storfilmen The Matrix (1999) kom dök även denna film upp. Men filmen har intressant nog även likheter med bl.a. Inception (2010). Historien baseras på en bok från 1964 och även om ändringar givetvis gjorts så fanns själva grundidén där. Genom att koppla upp sig till en datasimulering som skapats, är tanken att man ska kunna uppleva Los Angeles år 1937.



Hannon Fuller (Armin Mueller-Stahl) är den första som testat simuleringen och lyckats. Nu har han dock upptäckt något som han vill meddela sin vän och kollega Douglas Hall (Craig Bierko) om. Han lämnar meddelandet inne i simuleringen, alltså år 1937, vilket betyder att Douglas inte har något annat val än att koppla upp sig. Detta gör han med hjälp av assistenten och utvecklaren Whitney (Vincent D'Onofrio).



Vad som händer inne i simuleringen är lika verkligt som den verklighet Douglas känner till. När han kommer in i 1937-års värld är han John Ferguson, en bankkassör. Vad som är lite speciellt med denna värld är att alla människorna lever ett vanligt liv. De är vanliga människor helt enkelt som inte vet om att de är en del av simuleringen. Det gör att när Douglas lämnar år 1937 återgår John Ferguson till att bli sitt vanliga jag. Dock lider han av minnesförlust under tiden som Douglas är inne i denna värld. Ganska smart och genomtänkt alltså, vilket även ger några bra vändningar längre fram.



Eftersom Fuller blivit mördad tidigt i historien (i den verkliga världen), måste Douglas försöka hitta svaren i den simulerade där meddelandet ska finnas. Han måste hitta ledtrådarna som ska leda honom till svaret. Problemet är bara att han motverkas av den som har tagit emot meddelandet, något som leder till obalans i denna värld. Det är inte säkert att Douglas kommer kunna återvända till verkligheten. Vad händer om han eller någon annan som använder simuleringen dör?



Filmens två behållningar är Armin Mueller-Stahl och framförallt Vincent D'Onofrio. Förstnämnda har alltid gett stabila prestationer och här är inget undantag. Han besitter ett lugn och levererar en trovärdig prestation för en karaktär som ska vara lite av ett geni. D'Onofrio å sin sida spelar två bra karaktärer (en i nutid och en 1937) som han klarar utmärkt. Den ena svagare, den andra stark och ond. Craig Bierko och Gretchen Mol funkar väl så där. Hon är aningen svag till en början, men växer in i rollen. Han funkar dock ganska bra filmen igenom och ger sin karaktär en vilsen känsla som passar.



Filmen lyckas faktiskt över förväntan med sin story. Det är inte bara en grej att kunna transportera sig själv till en annan tid. Här finns ett mysterium som har lager på lager. Det gäller att hänga med i utvecklingen av storyn för att inte bli konfunderad. Samtidigt blir man lite osäker på vart det hela ska leda, om den okända regissören ska kunna föra det hela i hamn eller dribbla bort sig. Svaret är att han faktiskt lyckas på det stora hela.



Jag gillar de svepande tagningarna över staden som man bjuds på filmen igenom. Musiken funkar den med, likaså effekterna för det mesta. Är det något som kanske kunde gjorts lite bättre så är det slutet. Det är inte dåligt, men bjuder inte på något som gör att det hela avslutas så kraftfullt som man hade önskat. Man ändrade faktiskt slutet till filmen. Detta eftersom man i originalslutet lät tittaren spekulera i vad man inte fick se, något som uppenbarligen inte gick hem hos alla. Båda sluten har sina för- och nackdelar, men originalslutet som man alltså inte får se, hade varit att föredra då det hade gett slutet mer tyngd. Speciellt om man hade lagt in en liten detalj som finns i det nuvarande slutet.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

6 kommentarer:

  1. Denna såg jag för 10 år sedan. Kommer ihåg den som 2/5, men den verkar bättre nu när jag läser din text om den. Hmm.

    Ny header! Otroligt snygg bild. Från en film jag aldrig hört talas om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Jag misstänkte att det kanske skulle vara en tvåa eller liknande. Till min förvåning funkade det mesta bra.

      Kul att du gillar den. En film som jag rekommenderar och som sågs på Stockholm filmfestival 2010. Fotot är en av filmens starkaste sidor, men den har mer än så. Helt klart ett tips och en av mina favoriter från 2010.

      Radera
  2. Jag vill också minnas att den här var helt ok. Hur var det, var inte Roland Emmerich inblandad på något sätt, som producent eller så?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Ja, han var det. Minns att jag reagerade på det under förtexterna.

      Radera
  3. Såg den här för några år sen och det var typisk trea i min bok. Kändes lite tv-mässig tyckte jag.

    http://jojjenito.wordpress.com/2010/10/20/the-thirteenth-floor/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Det var vad jag trodde att jag skulle få se, en tv-aktig film. Men det var inget som slog mig under filmens gång och jag var förvånad över att den var så pass välgjord. Fungerade bra helt enkelt, även om det inte är någon fyra.

      Radera