söndag 30 juni 2013

Unfaithfully Yours



Titel: Unfaithfully Yours / Mannen som visste för lite
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: Howard Zieff
I rollerna: Dudley Moore, Nastassja Kinski, Armand Assante, Albert Brooks

Handling: Dirigenten Claude får veta av sin svåger att hans fru bedrar honom med orkesterns solist. Claude, som litar helt på sin svågers ord, börjar planera mordet på sin fru.

Omdöme: Först såg jag denna, sedan originalet Unfaithfully Yours (1948), och nu var jag nyfiken på att se om den här för att se om den var så rolig som jag kom ihåg den som. Sanningen är den att den faktiskt är rolig på sina håll, men det är inte tillräckligt mycket skoj för att bli riktigt bra.



Claude Eastman (Dudley Moore) är en erkänt duktig dirigent som nyligen gift sig med den yngre Daniella (Nastassja Kinski), en italiensk skådespelerska han träffade i Europa. Nu är de i New York. Claude har precis återvänt efter två veckor utomlands och får reda på av sin svåger Norman (Albert Brooks) att privatdetektiven som Claude anlitade för att kolla upp frun skrivit en rapport. Grejen är bara den att Claude inte alls bett om en privatdetektiv. Han bad bara sin butler/assistent Giuseppe (en superskön Richard Libertini) att "hålla ett öga" på sin Daniella.



Eftersom Giuseppes engelska inte är den bästa har han alltså missuppfattat det hela och bett Norman att anlita en privatdetektiv. Claude vill inte läsa någon rapport om Daniella, men det får honom att börja fundera. Kan det vara så att hans mycket yngre fru har en ung älskare? Han börjar se ett mönster i hennes beteende och misstänker snart Max Stein (Armand Assante), orkesterns solist. Claude blir givetvis upprörd och börjar fantisera om vad han ska göra åt saken.



I originalet tänker huvudpersonen ut tre olika scenarier under en konsert. På exakt samma sätt (att kameran liksom åker in i ögat på dirigenten) får man här ta sig in i huvudet på Claude och se hans fantasi/plan. I det här fallet har man bara ett scenario, men det funkar det också. För när det är dags för Claude att sätta det hela i verket blir filmen som roligast. Inget går som han fantiserat vilket leder till improvisation och en del skratt för tittaren.



Filmen tar lite för lång tid på sig att verkligen komma igång. Det är inte förrän mot slutet som det verkligen blir roligt, men det räcker för att klara ett godkänt betyg. Dudley Moore kommer igång fint när han får ta ut svängarna lite mer. Likaså passar Nastassja Kinski bra som den vackra, yngre frun, även om hon inte vinner någon Oscar. Kul att se Albert Brooks i en större biroll, även om man hade velat se honom komma med i handlingen mer. Bäst och mest underhållande är nog ändå Richard Libertini som ger filmen "comic relief" lite här och där när han dyker upp.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.7

2 kommentarer:

  1. Trodde jag inte sett filmen fram till jag läste om den minns "ögonscenen och fantasi vs. verkligheten. Hur står den sig mot förlagan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Tycker originalet och denna är ganska likvärdiga. Denna är kanske roligare, speciellt under slutdelen. Originalet är stabilare sett över hela filmen, men saknar humorn.

      Radera