First Blood

Titel: First Blood / Rambo: First Blood
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA
År: 1982
Regi: Ted Kotcheff
I rollerna: Sylvester Stallone, Brian Dennehy, Richard Crenna, Jack Starrett, David Caruso

Handling: Den f.d. Vietnamveteranen och gröne baskern John Rambo plågas av sina minnen från kriget. När han anländer till en småstad i bergen blir han på falska grunder anklagad och gripen för lösdriveri. I häktet trakasseras han av några elaka poliser, men lyckas fly till ett otillgängligt skogsområde. Polisen tar upp jakten och Rambo måste använda alla sina kunskaper och färdigheter han lärt sig som militär för att undkomma.

Omdöme: Precis som Clint Eastwood har Dirty Harry (1971), Arnold Schwarzenegger har The Terminator (1984) så har Stallone denna - First Blood. John Rambo är en Vietnamveteran som söker upp den enda kvarvarande vännen från sin gamla pluton. Men när det visar sig att även han dött är Rambo ensam och förvirrad. Inte blir det bättre av att de lokala poliserna i den lilla småstaden i bergen inte lämnar honom ifred.



Det hela börjar med stadens sheriff, Will Teasle (en utmärkt Brian Dennehy) som inte vill ha dagdrivare i närheten av sin lugna stad. Men när Rambo inte lyder sheriffens order om att lämna staden, arresteras han. Väl i arresten tas han "hand om" av sadistiske Galt (den högst minnesvärde Jack Starrett) och den veke Mitch (en ung David Caruso). Tillsammans med några kollegor ger de Rambo en omgång, vilket väcker minnen från tiden i Vietnam. Vad de inte vet är att John Rambo är den bäste och mest tränade. De är ingen match för honom.



Snart är jakten igång och Rambo ger sig in i den närliggande skogen och berget där han kan söka skydd. Tätt efter honom är sheriffen och hans män. Frågan är inte om någon kommer bli skadad. Frågan är vem som blir skadad först. Med en underbar atmosfär som går att ta på låter man det inte ta särskilt lång tid för historien att byggas upp. Man går rakt på sak och triggar upp ett högt tempo redan från början. Snart har halva filmen gått, trots att det känns som om det precis börjat.



På många sätt är det här en unik film. Dels är det en actionfilm, men dels är det en karaktärsdriven film där alla har något som driver dem. John Rambo drivs av att känna att det är han mot alla. Han är tillbaka i samma mentalitet som när han var i Vietnamkriget och inget kan stoppa honom. Möjligtvis hans förre befälhavare i form av överste Sam Trautman (Richard Crenna) som kommer till platsen för att försöka tala Rambo till rätta. Men även för att varna sheriffen (vilket blir till psykningar) och hans män för Rambo. Detta leder till en underbart spänd relation mellan sheriffen och Trautman där de gnabbas resten av filmen och försöker bräcka varandra.



I mitt tycke är det nog under första halvan av filmen som den är bäst. Den är extremt tät, händelserik och med flera sköna karaktärer att följa. Andra halvan tappar den inte särskilt mycket överlag, men här blir Rambo mer isolerad från sin omgivning och då tappar man öga-mot-öga konfrontationerna som funkar så bra under första halvan. Spänningen och stämningen bevaras dock filmen igenom.



Jag har alltid varit förtjust i den här filmen och den står sig väl varje gång den ses om. Dess speltid är på en och en halv timme så man utelämnar allt onödigt som man normalt sett ser i var och varannan film. En sak som noteras är att det inte finns någon kvinnlig karaktär i hela filmen (förutom en kvinna precis i början av filmen), något som är högst ovanligt i en film med så många karaktärer. Precis som i The Thing (1982) funkar det alldeles utmärkt eftersom man slipper de typiska kärleksscenerna som man då måste få in, något som inte passar i en sån här film. Man får trots allt ett känslosamt slut på det hela och det räcker lång väg.



5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0
IMDb: 7.6