Michael

Titel: Michael
Genre: Drama
Land: Österrike
År: 2011
Regi: Markus Schleinzer
I rollerna: Michael Fuith, David Rauchenberger, Christine Kain, Ursula Strauss

Handling: Michael är en man i 35-års åldern som lever ett tillbakadraget liv, med en pojke i 10-års åldern i sin källare...

Omdöme: Det är lätt att ställa sig frågan "vad är det för fel på Österrike?" när man ser denna och flera andra av landets filmer. De flesta känner till den hemska historien om en ung tjej som hölls inlåst i en mans källare i flera års tid. Likaså en viss Michael Haneke och hans filmer, bl.a. Funny Games (1997), som om och om igen provocerar och ger tankeställare. Men det slutar inte där. Seriemördarfilmen Angst (1983) är ett annat utmärkt exempel på österrikisk film som går längre än man är van vid. Även nyare österrikisk film så som Revanche (2008), Der Räuber (2010) samt Atmen (2011) är något obekväma men intressanta, om än inte lika provocerande.



I sin regidebut har Markus Schleinzer gjort filmen om Michael som blev omtalad på Cannes-festivalen. Inte särskilt konstigt när temat är pedofili som givetvis alltid väcker känslor. Med en påtaglig Haneke-stil får man under ett par månaders tid följa den bleka vardagen i kontorsråttan Michaels (Michael Fuith) liv. Han bor ensam i en liten villa strax utanför Wien och sköter sitt. Nere i den ljudisolerade källaren har han en kraftigt reglad blå dörr. Bakom den befinner sig den lille pojken Wolfgang (David Rauchenberger) och hans vardag är minst sagt obekväm.



Sakta får man följa de två i deras vardagliga sysslor. För Michael håller inte pojken inspärrad hela tiden. Han tar upp honom i huset, de äter då och då tillsammans vid matbordet, tittar på TV och gör disken tillsammans. Pojken har ingen chans att fly och ingen har en aning om vad som försiggår där inne eftersom Michael drar ner ståljalusier för alla fönster. När så Michael känner för att ha lite trevligt med lille Wolfgang är det inget som stoppar honom...



Med små medel, precis som nämnda protogén Haneke, låter man en hel del lämnas åt fantasin. Ett grepp som för det mesta är minst lika effektivt, om inte mer när det görs på rätt sätt. Så är fallet här då man skapar en krypande obehagskänsla och där man mycket väl vet vad som precis hänt. Det är också något som gör att utvecklingen är högst osäker. Man har ingen aning om vart historien ska ta vägen, om det hela trappas upp, om lille Wolfgang råkar ännu värre ut eller om han kanske en dag lyckas fly.



Det är ingen positiv film att titta på direkt, men samtidigt är den kyligt effektiv och målar verkligen upp en bra bild av hur en man som Michael med största sannolikhet fungerar. Han är inte genomond och är inte bara ett monster runt pojken, men det är han som vill vara i kontroll. Mycket intressant blir det när pojken börjar bli olydig och med andra situationer som naturligt uppstår. Här kan allt hända och en del av tankarna som far genom huvudet på en besannas.



Michael Fuith i huvudrollen som Michael har utan tvekan utseendet som man förknippar med denna sortens gärningsmän. Han är ingen Hollywood-snygging och ger ett allmänt osympatiskt intryck. Han växer även under filmens gång då hans karaktär öppnar upp sig. Till en början är han mest asocial, men visar sedan en del sociala egenskaper som gör honom lite mer mänsklig. På tal om Hollywood så är det här en film som inte direkt skulle få göras. Istället gör man en film som Hard Candy (2005) som man bara blir förbannad på. Istället rekommenderas den brittiska klassikern The Collector (1965) som har ett liknande upplägg som här, och en del likheter faktiskt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg: +3/5
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9