
Titel: Miracle Mile
Genre: Drama/Romantik/Sci-Fi/Action/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: Steve De Jarnatt
I rollerna: Anthony Edwards, Mare Winningham, Mykelti Williamson, John Agar
Handling: En ung man står och väntar på en kvinna som han skulle träffa i ett gathörn i Miracle Mile, Los Angeles. Plötsligt ringer det i telefonautomaten bredvid honom. Han svarar och får av en hysterisk person, som tror att han ringt till sin far, höra att kärnvapenkrig utbrutit mellan Sovjet och USA och att bomberna kommer om bara 70 minuter. Nu börjar kampen för att ta sig ut från storstaden där bomberna kommer att träffa.
Omdöme: Vad som börjar som vilken 80-tals film som helst plockar sakta men säkert upp både nerv och tempo. Harry (Anthony Edwards) har träffat sin drömtjej i Julie (Mare Winningham). De är två medelmåttor med varken bra jobb eller ett speciellt utseende. Men de hittar varandra och ska träffas mitt i natten utanför Julies jobb. Hon jobbar nämligen på en dygnet-runt-öppen snabbmatsrestaurang.

När Harry kommer dit, kraftigt försenad, försöker han få tag i sin Julie genom att ringa henne från en telefonkiosk utanför restaurangen. Snart efter att han lagt på luren ringer telefonen. Han svarar och får då av en hysterisk ung man reda på att ett kärnvapenkrig utbrutit och att missilerna är på väg mot storstäderna. Harry tror givetvis det bara är ett skämt, men blir övertygad om att det är på fullaste allvar. Han måste nu, tillsammans med de udda karaktärerna inne på restaurangen, försöka ta sig i säkerhet så fort som möjligt. Givetvis inte utan sin Julie...

Till smått underbara toner av Tangerine Dream får vi följa med Harry denna minst sagt annorlunda natt. Underhållningsfaktorn och stämningen är hög. Det är bara att luta sig tillbaka och hänga på och se vart det ska leda. För trots att jag sett filmen tidigare gjorde det inte särskilt mycket. Exakt vart det skulle leda och hur det skulle sluta kändes osäkert. Var telefonsamtalet bara ett falskt larm eller är det verkligen den sista timmen i dessa människors liv?

När historien kommer till samtalet utspelar sig resten i realtid. Det innebär att vi får följa Harry i hans jakt på att få tag i Julie, hitta någon som kan flyga helikoptern som fixats och ta sig bort från storstaden Los Angeles. På vägen träffar Harry på diverse underliga karaktärer som ger filmen den rätta mängden humor. För humor bjuds man på i stora doser. Samtidigt slängs man in i en allvarlig situation som är lite svår att ta till sig med tanke på att det kalla kriget inte är aktuellt som det en gång var. Det gör dock inte så mycket för man blir lätt engagerad i det här.

Även om filmen har en lättsam ton och bjuder på en hel del humor och roliga situationer så är det en allvarlig film. En film som på ett bra sätt visar hur det faktiskt kan gå till i en sån här situation. Kaoset blir totalt, människor tänker bara på sig själva, det plundras och ingen bryr sig om något annat än sin egen situation. Man blir liksom tagen på sängen när det plötsligt inträffar händelser med dödlig utgång. Det är en av sakerna som gör filmen så egen, och det funkar på det stora hela. Det är sällan man ser en film visa upp så många ansikten, men ändå lyckas fullfölja.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9
Intressant, den här filmen köpte jag för ganska länge sen på den tiden då jag köpte dvd-filmer. Det här var i en veva då jag ville se postapokalyptiska filmer (nu är det ju inte riktigt en postapokalyptisk film men kanske en preapokalyptisk). Jag har forfarande inte sett den. Det är två filmer kvar på listan innan dess.
SvaraRaderaJojjenito: Jag känner till att du brukar gilla postapokalyptiska filmer. Det är sant att detta är en pre än post. När du ändå har den så rekommenderar jag att du ser den sent en kväll/natt i sommar. Tangerine Dreams musik funkar bäst då :)
Radera