Electric Dreams

Titel: Electric Dreams
Genre: Komedi/Drama/Musik/Romantik
Land: USA/Storbritannien
År: 1984
Regi: Steve Barron
I rollerna: Lenny von Dohlen, Virginia Madsen, Maxwell Caulfield, Bud Cort

Handling: En dator, som utvecklat intelligens, och hans ägare blir rivaler om en nyinflyttad kvinnlig granne.

Omdöme: Ok, det här lät inte som någon toppfilm på förhand. Men det var två saker som drog mig till den. Det första var det faktum att demonkompositören Giorgio Moroder gjort musiken. Det andra var att jag kände för lite skön 80-tals känsla. Kombinationen borde vara nog för att få en trevlig film, även om själva handlingen kanske inte skulle vara direkt minnesvärd.



Möt Miles Harding (Lenny von Dohlen) - en riktig fjant som jobbar som arkitekt och övertalas av några kollegor på jobbet att äntligen införskaffa en dator. En dator som kan sköta det mesta i hemmet, som dörrar, belysningen, matlagning och inte minst säkerheten. Vad han inte förväntat sig är att datorn ska bli intelligent och lära sig saker. Detta strular till det med den nyinflyttade grannen, cellisten Madeline Robistat (Virginia Madsen), eftersom både Miles och datorn (som kallar sig för Edgar) vill ha henne.



Ja, var ska man egentligen börja. Till en början känns det som en harmlös och ganska skön liten 80-tals komedi. Virginia Madsen är trevlig att se som ung och hon sköter sig också helt ok under omständigheterna. Men vem är denna nolla Lenny von Dohlen kan man fråga sig. Att hans karaktär är en fjant kan man köpa, men problemet är att han som skådespelare verkligen är usel. Utan någon som helst känsla för varken humor eller charm. Tittar man på hans "karriär" så var detta en av hans första filmroller. Det enda av värde han sen varit med i är några avsnitt av 'Twin Peaks' och dess film.



Om man tittar på det kanske viktigaste med filmen på förhand - musiken - så måste man säga att det är lite av en besvikelse. Det är ganska blandad kvalité där man både bjuds på låtar av olika artister och filmmusik av Giorgio Moroder. Det är inte direkt i nivå med Midnight Express (1978) eller Scarface (1983) om man säger så (två filmer han komponerat underbar musik till). Dåligt är det inte, men när resten av filmen är så pass dålig var det det enda som kunde ha lyft helheten lite grann. Nu blir det en svag tvåa till filmen eftersom handlingen verkligen är urkorkad och Lenny von Dohlen vill man inte se eller höra av igen.

2 - Skådespelare
1 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.5
IMDb: 6.1