Titel: Elysium
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2013
Regi: Neill Blomkamp
I rollerna: Matt Damon, Alice Braga, Jodie Foster, Sharlto Copley
Handling: Året är 2154 och det finns två klasser av människor. De väldigt rika bor på en rymdstation kallad Elysium medan resten bor på den nu överbefolkade och förstörda jorden. Minister Delacourt gör allt för att implementera anti-immigrationslagar i syfte att värna om lyxlivet för Elysiums medborgare, men det stoppar inte alla från att ta sig in. När Max finner sig själv i knipa tar han på sig ett uppdrag som förutom att det kan rädda hans liv även kan rädda många andra.
Omdöme: Efter en debut som District 9 (2009) var det oundvikligt att man skulle ha vissa förväntningar på regissör Neill Blomkamps nya film. Eftersom det är filmer i samma genre kunde man vara ganska säker på att det skulle vara en välgjord och sevärd film man skulle bjudas på. Frågan var om den skulle kunna leva upp till förväntningarna.
Året är 2154 och världen ser ut som man misstänkt - överbefolkat, förfallet och utan mycket hopp för en bättre framtid. I en värld där det är svårt att hitta jobb är Max (Matt Damon) en av de lyckligt lottade. Han jobbar på en fabrik som tillverkar robotar som används för att hålla någorlunda ordning och reda på jorden. De som styr sitter dock säkert på Elysium som är en rymdstation där de privilegierade befinner sig. En av dessa är försvarsministern Delacourt (Jodie Foster) som styr med järnhand.
Max, hans barndomsvän Frey (Alicia Braga) och många andra människor på jorden vill ta sig till Elysium. Vägen dit sker på två sätt. Antingen med hjälp av mycket pengar då man kan köpa sig en biljett på en rymdfärja. Eller så kan man ta sig dit illegalt med hjälp av rymdfärjor som den kriminelle bossen Spider (Wagner Moura) har till sitt förfogande. Risken är dock överhängande att det blir ens sista resa då minister Delacourt gör allt för att behålla sitt paradis. Till sin hjälp har hon bl.a. den hemlige agenten Kruger (Sharlto Copley) som får göra skitjobbet åt henne.
Själva idén är det egentligen inget fel på. Elysium är ett paradis som invånarna och makthavarna givetvis vill bevara. Men det är oerhört känslolöst i scenerna som utspelas här. Inte blir det bättre av att Jodie Foster känns väldigt stel. Hennes karaktär ska vara genomond, vilket förvisso inte är något fel i sig, men det blir inte särskilt övertygande eller bra för den delen. Likaså blir Sharlto Copley i rollen som Kruger lite för mycket. Hans karaktär hade kunnat göras mer brutal och cool på något sätt. Nu blir han mest en mentalt instabil soldat, lite tråkigt.
Man bjuds på flera likheter med nämnda District 9, vissa av dem positiva sådana. Problemet ligger dock på annat håll, nämligen manuset. Det genomtänkta och lite annorlunda från den filmen är i princip som bortblåst här. Man introduceras av flera karaktärer under inledningen av filmen och snart vet man exakt vad som kommer hända filmen igenom. Det blir överraskande standardiserat och man känner att det är ytterligare en Hollywood-film i mängden man får ta del av. Förvisso är det så pass bra paketerat att det ändå funkar relativt bra under de första två tredjedelarna. Dock infinner sig sällan wow-faktorn.
Filmen har en sak som man lyckas väldigt bra med och det är flera av actionscenerna. Det är pulshöjande och ytterst välgjort. Ett gott hantverk helt enkelt. Man märker att Blomkamp har känsla för den typen av scener. Dock blir det sämre under filmens upplösning då det övergår från pang-pang till slagsmål. Då blir det lite för mycket klipp och ryckig kamera, aldrig ett bra tecken. Tankarna går förresten till Universal Soldier (1992) med tanke på utvecklingen för några av karaktärerna. Även lite RoboCop (1987)-vibbar faktiskt, även om likheterna är små.
Hade filmen gjorts av en okänd regissör hade man inte haft några som helst förväntningar på att få se en intelligent sci-fi film. Då hade man nog valt att hylla de starka delarna mer och tyckt att man bjudits på något lite annorlunda i en film som annars går efter standardmallen. Nu blir man istället besviken då man tycker att filmen misslyckas med att ta sig ifrån standardmallen. Man vet ju redan vad District 9 bjöd på och i jämförelse med den är det här en dussinfilm, om än en välgjord sådan.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2
Hoppar över läsning -- jag vill verkligen spara mig tills på lördag :D
SvaraRaderaSofia: Det gör du rätt i. Bäst att inte veta/läsa för mycket om filmer man ska se. Vi får säkert möjlighet att diskutera filmen vid senare tillfälle.
RaderaMin recension kommer på onsdag (som många andras) men jag kan väl hinta med att jag håller med om det mesta du skriver om, speciellt det om den sista tredjedelen.
SvaraRadera(Ogillar Bloggers kommentarssystem. Gah. Ta gärna bort min första kommentar som av misstag gjordes med min bloggerprofil.)
Jojjenito: Ok, ska bli intressant läsning. Tror de flesta borda känna sig lite besvikna på filmen med tanke på vad District 9 bjöd på.
RaderaPS: Ok, den är borttagen.
Även min åsikt kommer på onsdag, men i likhet med Jojjenito håller jag i helhet med. Gillade District 9 för mycket om man uttrycker det så ;)
SvaraRaderaSofia: Ok, ska läsa på onsdag. Men det är inte särskilt överraskande att höra att även du hade en liknande uppfattning.
RaderaJahapp, det känns som att du tycker det var en mellanmjölksfilm. Tror du har många i din ringhörna, det är desto färre i min ;)
SvaraRaderaFiffi: Hade man inte haft förhoppningar på att det skulle vara något i stil med District 9 hade den kanske funkat lite bättre. Nu blev det istället ganska mediokert.
RaderaDet är intressant det där. För mig är District 9 "bara" en trea och Elysium har kantboll på en fullpoängare. Kanske är det svårare att ta till sig Elysium om man är ett fan av District 9? Vad tror du? Lägre förväntingar ger ju nästan alltid en bättre upplevelse.
RaderaFiffi: Till vis del, ja. Gillade man District 9, som var en ganska intelligent sci-fi, så står sig Elysium ganska slätt.
RaderaJag tror det också har att göra med att åtminstone jag är ganska trött på "underhållande" filmer (läs: blockbusters) som är förutsägbara och inte låter en tänka/fundera under och efter filmen. Visst kan man fundera på hur vårt samhälle ser ut och vart det är på väg, men det är något jag redan har klart för mig. Istället vill jag ha en minnesvärd filmstund, och det fick jag inte.
Håller med det mesta av vad du skriver. Jag saknar ett smartare manus i första hand. färre kalla och trista karaktärer i andra hand och bättre actionsekvenser i slutet i tredje hand. Men annars var det en bra film! ;-)
SvaraRaderaFörsta tredjedelen var riktigt bra, men sedan dalade det...
Henke: Instämmer helt och hållet. Sammanfattar bristerna med filmen ganska bra ;)
RaderaSnygg header! Den får mig att rysa till lite... NYC, Vietnam, mardrömmar, ängel, himlen...
SvaraRaderaHenke: Ja, den är inte alls dum. Letade upp den när jag senast såg Jacob's Ladder...
RaderaJag kände kanske inte att själva storyn var standardiserad, däremot onödigt komplicerad.
SvaraRaderaSofia: Hmm, fast poängen med det hela tycker jag inte kom med något nytt. På det stora hela tyckte jag det var en ganska så typisk action/sci-fi i kategorin storfilm.
RaderaSen om den var komplicerad eller inte, det lämnar jag osagt. Men att filmen till slut var lite av en besvikelse står klart.
Ja, jag tycker också väldigt lika som du. Slutdelen förstörde en del som hade byggts upp tidigare i filmen. Jag vet inte varför slutfajten mellan Kruger och Damon blev så dålig när det hade var så bra tidigare i filmen. Plötsligt skulle det klippas och skakas så det stod härliga till. Iofs fanns det en ganska cool slomo-scen när Kruger hoppar över Damon (fast den var kopierad från The Matrix där Morpheus hoppar över Neo).
SvaraRaderaJojjenito: Jag tyckte iofs aldrig den där wow-faktorn infann sig (främst i storyn), men det hela tappade som sagt mot slutet.
RaderaHaha, jag tänkte också på att det var lite Matrix-vibbar där :)