Jeux d'enfants

Titel: Jeux d'enfants / Love Me If You Date / Älska om du vågar
Genre: Romantik/Drama/Komedi
Land: Frankrike/Belgien
År: 2003
Regi: Yann Samuell
I rollerna: Guillaume Canet, Marion Cotillard, Gérard Watkins, Gilles Lellouche

Handling: Som vuxna spelar Julien och Sophie den lek de uppfann när de var små. En lek som går ut på att göra de mest halsbrytande upptåg i utbyte mot ett symboliskt pris - en speldosa. När deras liv går skilda vägar och de tyngs av vuxenvärldens allvar blir också lekarna mer allvarliga.

Omdöme: Det finns många romantiska filmer där ute. Många av dem kommer som komedier, men inte alla. I detta fall är det en fransk film och då vet man inte vad man kommer bjudas på. Filmen visar sig ha en del gemensamt med koreanska My Sassy Girl (2001) och den amerikanska (500) Days of Summer (2009). Likheten är att relationen inte är direkt enkelspårig och är ett slags spel, framförallt här.



Filmen delas in i tre delar (ok, fyra men den sista är väldigt kort). Den första följer Julien och Sophie som barn, hur de först träffas och hur de leker en lek som kommer följa dem ända in i vuxenlivet. Den andra följer dem i tjugoårsåldern när relationen blir allvarligare. Och den tredje när de är runt 35 och allt bara är komplicerat. Deras relation är väldigt speciell då allt de gör kretsar kring leken, vilken situation de än befinner sig i. Men till slut går det för långt - de kan inte längre avgöra vad som är lek och vad som är på riktigt...



Premissen är inte alls dum. Det hela inleds på ett lekfullt sätt när de är barn och även om vissa scener inte riktigt funkar (när verklighet övergår i en fantasivärld), så är det småmysigt att se dem som barn, oförstörda och söta. Man måste också säga att de två barnskådespelarna sköter sig fläckfritt under denna första del som håller på i en knapp halvtimme.



Sen träder Guillaume Canet (som året efter regisserade Tell No One (2004), en klart tillfredsställande thriller) och Marion Cotillard (som ju kom att vinna en Oscar några år senare) in i handlingen som Julien respektive Sophie när de pluggar. Något som slår mig tidigt är hur bra Cotillard är. Det är en fröjd att se henne och hon varierar sitt skådespeleri så pass mycket att man båda älskar och hatar hennes karaktär. Detsamma gäller egentligen för den andra karaktären, Julien. Båda är svåra att verkligen tycka om då de tar en del beslut som inte riktigt funkar. Man vill ju gärna tycka om karaktärerna i en sån här film.



Det blir allt svårare att fatta tycke för de två och deras handlingar. Givetvis blir det svårare när de blir äldre, men uppenbart har de känslor för varandra. Trots det sårar de varandra och det är faktiskt lite jobbigt att se. Det ger en lite bitter eftersmak då de tar lite för lätt på äktenskap och förhållande verkar det som. Med det sagt måste man komma ihåg att berättelsen egentligen är en saga, något jag har lite svårt att köpa. Men sagan avslutas som tur är starkt och den sista biten av filmen får till det fint. Synd bara att den där mysiga känslan inte infann sig oftare under filmens gång. Trots allt är det säkerligen en film som tilltalar vissa mer än andra.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.6