Maelström

Titel: Maelström
Genre: Drama
Land: Kanada
År: 2000
Regi: Denis Villeneuve
I rollerna: Marie-Josée Croze, Jean-Nicolas Verreault, Stephanie Morgenstern, Bobby Beshro

Handling: På ytan har den 25-åriga Bibiane ett perfekt liv. Hon är dotter till en kändis och äger en kedja klädbutiker runt om Kanada med sin bror. Men hennes liv är på väg ner i en ond spiral efter att hon genomfört en abort. Hon tappar allt mer kontakten med omgivningen och orsakar en dag en olycka som hon har svårt att leva med.

Omdöme: Efter de fin fina (och tragiska) filmerna Polytechnique (2009) och Oscarsnominerade Incendies (2010), var man nyfiken på mer av dess regissör Denis Villeneuve. Precis som med nämnda filmer är det här en ganska tragisk historia, trots att fisken (ja, faktiskt) som berättar historien säger något annat i inledningen av filmen.



Historien handlar lite kort om Bibiane, eller kort och gott Bibi, som spelas av en duktig Marie-Josée Croze. Hon genomgår en abort och tappar både livsgnistan och kontakten med omvärlden. Det gör att hon slutar gå till jobbet (hon driver/äger klädbutiker tillsammans med sin bror) och missar viktiga möten. En dag är hon med om en olycka som hon smiter från. Hon träffar sen en man som ger henne en mening med livet, men hennes mörka hemlighet kan bli för mycket för honom.



När det gått en halvtimme av filmen börjar jag fundera på om det inte blir bättre än det man sett. Halvvägs in får filmen en liten vändning och något är på gång att hända. Men så kommer den in i samma avslagna stil som den inleddes på. Bara en sån sak som att man använt sig av flera klassiska franska låtar (och kanadensiska förmodar jag) till scener där låtarna inte passar, säger ganska mycket. Det blir liksom fel, trots att det inte är något fel på musiken i sig. Det är kombinationen som inte funkar. Det man får se är mest deppigt och tragiskt, men musik, ja den är oftast glad och vacker.



Filmen kom att bli regissörens andra långfilm, men det känns i mångt och mycket som en regidebut. Det känns även som en festivalfilm som säkerligen hittar sin skara fans, men som nog inte tilltalar den breda publiken. Vissa saker får mig att tänka på en annan kanadensisk regissör, nämligen David Cronenberg. Men likheterna finns bara där på ytan. Utan att veta något om vad det skulle vara för slags film eller dess historia, var förhoppningarna att något i stil med hans senare filmer skulle infinna sig även i denna. Riktigt så blev det tyvärr inte då filmen inte direkt föll mig i smaken, även om den inte var dålig.



Det inleds lite intressant med så mycket som norsk text (filmen handlar bl.a. om en norsk fiskhandlare och hans son) där följande klargörs: "Vi ber om ursäkt till alla våra norska vänner. Filmen visar en bild av Norge som är baserad på klichéer. Vi skrev filmmanuset under hypnos. Vi beklagar att allt i filmen är fiktion." När filmen lider mot sitt slut tänker jag på denna "förvarning" och känner att man i princip bett om ursäkt på förhand för att filmen inte blev något vidare.

4 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.1