
Titel: Blue Jasmine
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2013
Regi: Woody Allen
I rollerna: Cate Blanchett, Sally Hawkins, Alec Baldwin, Peter Sarsgaard
Handling: När det mesta i Jasmines liv faller i spillror, inräknat hennes äktenskap med den stenrike affärsmannen Hal, beslutar hon sig för att lämna allt och flytta till sin syster Ginger i San Francisco.
Omdöme: Det känns som det kommer en ny Woody Allen-film vart och vartannat år, vilket det också gör. Det är dock alltid med viss reservation jag tar mig an hans nya filmer. När kritiken är bra (som här), vill jag gärna se filmen snarast möjligt. I annat fall får det vara och många gånger lockar mig inte hans mellanfilmer.

Som lysande stjärna i huvudrollen ses Cate Blanchett som Jasmine. Direkt i första scenen när hon säger sin första replik med distinkt amerikansk engelska känner jag att det inte kommer funka. Lyckligtvis visar sig den första känslan inte stämma. För efter ett tag finner jag inga fel i hur hon pratar eller agerar för den delen. Hon är helt enkelt lysande och bemästrar allt Woody slänger hennes väg.

Staden som blir skådeplats i filmen är San Francisco, en härlig stad som har mycket att bjuda på. En del scener utspelar sig i New York, men S.F. är redo att visa upp sig från sin bästa sida. Här är något som man inte tagit tillvara på fullt ut. Man bjuds på en del sevärdheter, men man hade kunnat begära lite mer. Staden blir inte lika framstående som jag hade hoppats på förhand. Men det är också en av få detaljer som man kan klaga på om man vill vara petig.

Själva handlingen ska man egentligen inte veta så mycket om. Vad man behöver veta är att man bjuds på mer än en simpel, rak historia. Vart det ska leda är långt ifrån självklart. Woody Allen har lyckats med sitt manus på ett klart tillfredsställande sätt. Han har skapat två intressanta systrar och byggt en hel del trevligheter runt dem.

Att Cate Blanchett briljerar kommer föga överraskande. Däremot är det jättekul att se en Woody-film där allt skådespeleri och hela filmens känsla rakt igenom håller hög klass. Många gånger blir det lite teatraliskt, även i hans bästa filmer, men här övertygar alla. Sally Hawkins, som jag inte direkt noterat tidigare, känns väldigt genuin som Jasmines syster Ginger. Likaså spelas Gingers pojkvän Chili och ex-maken Augie klart bra av Bobby Cannavale respektive Andrew Dice Clay. Sen får man inte glömma Alec Baldwin och Peter Sarsgaard som även de känns rätt, något som inte var så självklart.

De båda systrarnas värderingar är inte de bästa, något som gör en lite frustrerad. Men det gör bara att man engageras mer än om de vore perfekta. Det gör även att man aldrig kan vara säker på hur det ska sluta, inte minst för Jasmine. Det är en stark karaktär och få skådespelerskor skulle klara rollen bättre än Cate Blanchett.

Det hela blir mer njutbart av att alla bitar faller på plats. Många gånger känns det som det saknas något i hans filmer. Det kan vara småsaker som gör att det inte blir något högt betyg, men inte här. Filmen tar förvisso ett tag på sig att komma igång, men efter ett tag är man inne i historien och den har inga direkta svackor. Svag fyra eller fyra, hmm...
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9
Sådär, nu har jag sett filmen och skrivit recensionen så nu kan jag läsa din text. Om vi säger såhär: jag håller inte med dig. ;)
SvaraRaderaFiffi: Nej, det behöver du inte göra ;) Jag vet att vissa inte alls gillar den, medan andra hyllar den riktigt mycket. Den dagen jag såg den kände jag för att se något sånt här på bio, så jag blev glad och nöjd.
RaderaLäser om din text och får en känsla av att det inte är samma film vi sett. Så konstigt det kan bli ibland ;)
SvaraRaderaFiffi: Ska in och läsa vad du skrivit, men vet att du inte gillade den. Så kan det bli ibland. Intressant att det känns som vi sett två olika filmer. Kan ha mycket med vad man känner för, vad man förväntar sig och när man såg filmen.
Radera