onsdag 18 september 2013

Utmana din smak: Copie conforme



Titel: Copie conforme / Certified Copy / Möte i Toscana
Genre: Drama
Land: Frankrike/Italien/Belgien
År: 2010
Regi: Abbas Kiarostami
I rollerna: Juliette Binoche, William Shimell, Jean-Claude Carrière, Agathe Natanson

Handling: Ett möte mellan en man och en kvinna i en by i södra Toscana. Mannen är en brittisk författare som föreläser om sin senaste bok medan kvinnan är en fransk konstgalleriägare i området. Deras möte under denna eftermiddag blir allt annat än som planerat, eller?

Omdöme: Jag hade ingen tidigare erfarenhet av den iranske regissören Abbas Kiarostami, så det var med både stor nyfikenhet och intresse denna film skulle avnjutas. Vad visst jag om filmen på förhand? Egentligen inte så mycket, men jag kände till den under sin svenska titel "Möte i Toscana". Däremot var handlingen okänd för mig och så ville jag också ha det när jag väl tog mig an filmen.



Vilka ser vi då i de två rollerna (det är i princip en "two-man-show")? Juliette Binoche ses som kvinnan och hon är också filmens stjärna. För William Shimell som författaren James Miller passar förvisso ganska bra (påminner rent utseendemässigt lite om en blandning mellan Mark Strong och Jeremy Irons), men han saknar spetskompetensen som Binoche besitter när det kommer till de mer dramatiska scenerna. Båda övertygar dock med sina språkliga kunskaper då de båda talar engelska, franska och italienska. Binoche blandar och hoppar helt obehindrat mellan språken mest hela tiden, imponerande.



Om jag ska jämföra lite med något annat, vilket jag gillar att göra, så tycker jag mig se en viss likhet i Before Midnight (2013) i själva storyn med ett par som man följer under en och samma dag. Även en del Woody Allen (under hans seriösa perioder) och lite Michael Haneke (långa tagningar, vardagsrealism) tycker jag mig se i sättet filmen är berättad på. Den är helt klart egen, på både gott och ont.



Jag måste erkänna att jag har lite svårt för de två karaktärerna, något som aldrig är ett gott tecken. Förvisso tycker jag det är bra att man får reda på orsaken till varför de beter sig som de gör. Men det går inte att komma ifrån att de båda karaktärerna är ganska osympatiska. Han är mest självupptagen och arrogant. Hon verkar vara lite labil och inte helt i balans. Dock blir det lite bättre längre fram när de båda kommer varandra lite närmare. Filmen saknar helt enkelt den värme jag hade velat se. Jag känner inget för vare sig karaktärerna eller historien under långa stunder, något som är a och o i den här typen av film.



Även om jag måste säga att jag blev besviken på filmen (utan att alltså veta vad som väntade), så är jag glad över att ha sett den. Den har något som sätter sig, och det är aldrig fel. Däremot har man sett många andra liknande filmer som tilltalat en mer. Antingen skulle den ha varit mer romantisk eller mer gripande. Nu blev det lite av allt. Förvisso blir den kanske mer realistisk så här, men jag vill gärna få ut lite mer.

Jag känner att jag vill förklara lite mer vad jag inte riktigt gillade. Därför tar jag det i en spoiler. Markera därför texten mellan spoiler-taggarna för att läsa vidare. OBS! Poängen med filmen avslöjas här.

***SPOILER***

Min största invändning mot det hela är att filmen under runt en timme följer kvinnan (utan namn) och James som om de träffades för första gången och bestämmer sig för att umgås med varandra under en eftermiddag. Man avslöjar sedan att de faktiskt är gifta och varit så i 15 års tid. Ok, inga problem med det. Däremot gillar jag inte att man lurar tittaren så att man inte ska veta detta. Att de har äktenskapsproblem köper jag, och det är också då historien blir intressantast under sista delen av filmen. Men vägen dit är en enda lång (och ganska tråkig) lögn där även den gemensamma sonen är med på ett hörn och luras när han säger "den där James" till sin mamma. Man hade kunnat göra något liknande för att undanhålla att de faktiskt var gifta, men inte så här. Jag gillade det inte och det kändes faktiskt lite billigt.

UPPDATERING! Glömde totalt bort en tanke jag hade under filmen som skulle kunna förklara en del, men inte allt.

Under filmens gång slog det mig att hon var psykiskt labil, vilket hon var. Jag glömde sedan helt bort denna känsla senare i filmen. Det kan mycket väl ha varit så att de helt enkelt INTE var gifta, men att han spelade med. Varför han skulle göra detta vet jag dock inte. Sättet de agerar mot varandra (när man ska tro att de är gifta) var nog det som gjorde att jag var säker på att de var gifta. Varför skulle han bli så upprörd och aggressiv mot henne om han bara "spelade med"? Om det hela låg till på det här viset ger det givetvis allt mer tyngd, men filmen blir inte bättre för det.

***SLUT SPOILER***

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.1

---


Det var Johan från harduintesettden.se som valde film åt mig. Johans motivering till varför "Möte i Toscana" valdes var bl.a. att jag gillar äldre film, därav en nyare. Att jag gillar lite mer fartfyllda filmer, gärna amerikanskt. Att det helt enkelt är raka motsatsen till vad jag gillar och att det inte är heeelt omöjligt att jag kommer ogilla den här. Johan nämner också intressant nog att han hade haft ett Before-marathon när han bestämde sig för denna film, något jag alltså tyckte den hade likheter med (särskilt den tredje filmen).

Personligen ser jag gärna den här typen av film och gillar dem allt som oftast. Det gäller bara att hitta de bra. Så fort jag fick reda på att detta var filmen jag skulle se blev jag glad. I det här fallet föll den mig tyvärr inte riktigt i smaken, men den var annorlunda än jag hade väntat mig. Och som sagt, jag är glad över att ha sett den så det var absolut inte bortkastad tid.

---

Vad har de andra fått se? Klicka dig vidare och läs.

Except Fear (mitt val)
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Filmitch
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Moving Landscapes
The Velvet Café
Mode och film
Johan & Markus - harduintesettden.se
Erik - harduintesettden.se

16 kommentarer:

  1. Jag tycker Johan klurat ut en schysst och bra film till dig, även om det är en film du _kanske_ kunnat välja själv. Kul att du var med på temat :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Ja, jag kände direkt när jag fick veta vilken film det var att "det här vill jag gärna se". Det är egentligen få filmer/genrer jag INTE vill se alls. Glad att det inte blev "Chicago" eller "Moulin Rouge" ;)

      Radera
    2. Alltså, det här var ju fail. Den delen som jag trodde du skulle uppskatta mest tyckte du minst om och vice versa. Alla filmbloggar borde ha en spoilersektion ala The Dissolve. Men ja, det som är i dina spoilers trodde jag du skulle tycka bäst om. Jag hade iofs en annan tolkning av spoilerdelen och Henke en tredje som var himla intressant. Jag såg kanske filmen med andra förutsättningar. Ja, filmen var tråkig i början men jag hade inte tråkigt eftersom jag letade som en galning efter vad folk buzzat om och försökte klura ut filmen "grej" från start.

      Radera
    3. johanbenjaminsson: Haha, fail och fail, jag tycker ändå att den inte var så pjåkig. Men det är sant att den inte föll mig i smaken som hade varit önskvärt.

      Hade ingen aning om att den hade blivit omtalad när den kom, vilket oftast har sina fördelar. Gillar inte att höra sånt för då är man medveten om att något kommer hända eller liknande.

      Jag är som sagt glad att jag sett den. Grejen var bara den att poängen inte funkade på mig. Gör den det så förstår jag om man gillar den mycket mer än vad jag gjorde.

      Radera
  2. Åhh vilket härligt val av Johan. Detta är en suverän film som är så intressant. Jag har med stort intresse läst din text inklusive spoilern. En stor del av varför jag hyllar denna film är för att handlingen är dold och lämnar öppet för tolkning. Allmänt lockande tycker jag.

    Du har tex tolkat den annorlunda än jag, och jag är ganska säker på att min tolkning är nära regissörens, och det är inte så som du skriver i spoilern. Om det hade varit fallet hade filmen inte alls varit lika intressant eller stark.

    Jag har funderat mycket på denna film... :-)

    Nu är frågan. Ska vi diskutera filmen i kommentarfälten eller ska jag maila dig direkt? Jag vill inte spoila för andra som inte sett filmen...

    http://fripp21.blogspot.com/2012/01/certified-copy-2010.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Intressant, intressant. Jag är mycket nyfiken på din tolkning (säkerligen helt avgörande för hur man uppfattar filmen). Jag misstänker vad det är faktiskt, något jag funderade på under filmens gång.

      Ja, det ger filmen en lite annan tyngd, men samtidigt funkar det inte det heller. Nåja, skriv gärna till mig direkt, annars blir det för mycket spoiler och för långt ;)

      Radera
    2. Vetitusan om regissören verkligen har ETT rätt svar. Tror nog att hans tanke är att man ska ha lite tokiga teorier för att få den att gå ihop. Sedan skaver det ju rejält om man inte bara sväljer att filmen inte går ihop logiskt. Jag älskar när filmer gör på orginella sätt som inte gjorts på tidigare, när det dessutom är välspelat och ganska vackert så blir jag extra glad

      Radera
    3. johanbenjaminsson: Möjligt att jag hade uppskattat filmen på ett annat sätt om jag varit medveten om vad som väntade. Den kändes väldigt ordinär rakt igenom egentligen, men ändå var det denna lilla grej som var avgörande för hur man uppfattade utvecklingen. Intressant, men som sagt synd att det inte funkade fullt ut i mina ögon.

      Radera
  3. Den här var, lite oväntat, ett bottennapp för mig. Jag brukar ju annars gilla pratfilm, inte minst i så här vackra omgivningar.
    Problemet jag hade var att jag filmen igenom fick kämpa hårt för att hålla mig vaken. Och det gör jag genom att misshandla mig själv. Väldigt oskönt. Det som fick mig att somna var den olidligt tråkiga inledningen med den monotona föreläsningen om kopia och original. En oerhört ointressant frågeställning som filmen envist fortsatte att föra upp hela tiden.
    Flera filmbloggarvänner som jag normalt brukar dela smak med gillar denna skarpt. Men för mig är den som sagt helt bortkastad. Kanske ger jag den en ny chans igen nån gång, men lusten är ärligt talat väldigt liten. Finns så mycket annat jag inte sett som jag hellre lägge min tid på. Sova kan jag göra i sängen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jessica: Trevligt med en kommentar från dig!

      Ja, jag hade faktiskt också ovanligt tråkigt under filmens inledning. Kände också att man visade alldeles för lite av vackra Toscana. Åtminstone det hade filmen kunnat bjuda på under första halvan.

      Den tog sig sen, men de båda karaktärerna fann jag inte särskilt intressanta och då funkar sällan en film.

      Radera
  4. Har inte sett den här, men blir lite förvånad över att du inte hade sett någon Kiarostami innan. Trodde det nog skulle ha varit din typ av film. Min erfarenhet av regissören gör att jag håller mig borta ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Aha, intressant att höra att Abbas borde vara min typ av regissör (eller åtminstone min typ av film). Har aldrig blivit av tidigare. Nu när jag sett denna är jag inte så säker på om det blir fler ;) Men det fanns ändå något annorlunda med den som sätter sig.

      Radera
  5. Jamen är inte det här också ett praktexempel på en rulle man kanske hade lite svårt för...men ändå inte ångrade att man såg..?
    Den liksom fyller ju sitt Temasyfte här... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Steffo: Definitivt, det gör den. Jag är som sagt inte alls besviken på valet. Synd bara att jag inte gillade den mer, men det var en utmanande film vilket ju var syftet med temat ;)

      Radera
  6. Väljer att bara skumma igenom din text då jag inte sett filmen men varit sugen på den ganska länge. Det lustiga är att jag hörde om filmen först under det svenska namnet Möte i Toscana. Urtråkig titel, nåt franskt jävla pratdrama. Sen hörde jag en massa filmpodcasts som snackade om en filmen som hette Certified Copy, och hur mycket de gillade den och hur mystisk den var. Sen insåg jag att det var samma film och det dessutom var Kiarostami som regisserat.

    Jag har sett två Kiarostami tidigare, Vinden bär oss (3/5) och Smak av körsbär. Gillade båda men Smak av körsbär var bättre, riktigt bra faktiskt (4-/5).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Samma här, det var under titeln "Möte i Toscana" som jag hade hört talas om filmen, men inte mer än så. Titeln gör att man lätt tror det är en lättsam och romantisk film.

      Radera