Titel: Disconnect
Genre: Drama
Land: USA
År: 2012
Regi: Henry Alex Rubin
I rollerna: Jason Bateman, Hope Davis, Paula Patton, Alexander Skarsgård
Handling: En grupp människors liv kopplas samman genom dagens internetanvändande som gjort att de förlorat den mänskliga kontakt de söker och behöver.
Omdöme: Regissören Henry Alex Rubin gör här sin långfilmsdebut. Men han Oscarsnominerades för sin dokumentär Murderball (2005), så helt ny i branschen är han inte. Historien kretsar kring ett antal människors liv där samtliga har en sak gemensamt - internet. En rad händelser gör att de alla måste söka mänsklig kontakt för att ta sig igenom svåra tider.
Två filmer som man kan jämföra en del med är Crash (2004) och Trust (2010) där förstnämnda har ett flertal historier man får följa och där sistnämnda synar en av många internetfaror. I det här fallet har man många olika internetfaror, alla vanliga och där resultatet i verkligheten kan bli likt det man får ta del av här.
Filmen känns länge inte så tung som man skulle kunna kräva av en sån här film. Men det visar sig inte vara något negativt. Detta eftersom filmen jobbar sig fram till känslosamma ögonblick som kommer mer och mer mot slutet. Tempot blir därför väl avvägt där allt krut inte ödslas för tidigt. Inte heller blir någon historia direkt förutsägbar eller mindre intressant än en annan.
Något som är bra är att man inte har försökt länka ihop alla historierna som man lätt vill göra. Istället låter man varje historia utveckla sig i sin takt. Någon historia är länkad med en annan, men det vet man tidigt så det är inget filmen försöker överraska med. Det är helt enkelt en film som berättar sina historier, bygger upp det känslomässiga och låter tittaren känna igen sig. En realistisk inblick i hur vår värld ser ut. Det blir inte för tungt och jobbigt, men samtidigt en tankeställare då en oskyldig grej kan blåsas upp och urarta totalt.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4
Det jag gillade mycket med filmen var att den höll sig på den realistiska sidan av fiktionen hela vägen. Inga blodiga uppgörelser, inget överdrivet och förenklat slut. Ju mer jag tänker på filmen desto starkare känns den och jag undrar om man någonsin sett Jason Bateman bättre än här?
SvaraRaderaFiffi: Minns inte hur jag fick upp ögonen för filmen, men förväntade mig inget speciellt. Som du säger var den realistisk hela vägen och det gjorde att den också funkar. Många gånger ska man slänga in en överraskning som känns överdriven eller overklig.
RaderaFler sådana här filmer :)