Drug War

Titel: Du zhan / Drug War
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: Hong Kong/Kina
År: 2012
Regi: Johnnie To
I rollerna: Louis Koo, Honglei Sun, Yi Huang, Michelle Ye

Handling: En knarkboss blir arresterad men får en chans att undvika dödsstraff genom att hjälpa polisen. Nu börjar jakten på knarket och de som styr med järnhand.

Omdöme: Hong Kong-regissören Johnnie To är känd för sina action- och gangsterrökare, så som Election (2005), Election 2 (2006), Exiled (2006) och Mad Detective (2007). Sistnämnda är nog den som jag personligen gillat mest och alla funkar som underhållning. Noterbart med Drug War - den utspelar sig på fastlandet och inte i Hong Kong.



I det här fallet har man kokat ihop en soppa. Det är en soppa som inte smakar särskilt bra om man ska vara ärlig. Det är ytterst få Hong Kong-filmer som kan mäta sig med t.ex. koreansk film. Det känns som det är lite skilda världar när det gäller ambitionsnivån mellan de två. Nu ska man kanske inte jämföra dessa två länder, men det är lite intressant att göra det. Hong Kong-filmerna satsar mer på action och pang-pang medan de koreanska satsar mer på både karaktärsutveckling och produktionskvalitén. Ja, koreanerna vinner nästan alltid i mina ögon.



Vad man får här är något som får en att klia sig i huvudet och undra vad man egentligen vill få ut av det hela. En boss över knarktillverkningen i en stad arresteras efter att hans knarklabb exploderat. Han hotas med dödsstraff och sjunger genast som en fågel. Han hjälper polisen med att få chansen att sätta dit hans egna vänner, ja till och med släkt. Dock är polisens metoder högst tvivelaktiga när deras operation är allt annat än genomtänkt eller logisk.



Man tar en massa omvägar, plockar in en hel del karaktärer som man inte riktigt förstår vad de är där för eller vilken sida de för den delen står på. Familjen med dövstumma som jobbar åt knarkbossen är kanske filmens behållning. De verkar harmlösa på ytan, men är ganska så badass när det blir hett om öronen. Man skakar i princip bara på huvudet åt dessa karaktärer, men de är några av de få som gör filmen lite intressant när de visar sin rätta sida.



Det hela blir rejält rörigt, men finns det en poäng med kaoset? Mot slutet visar det sig varför man introducerat så många karaktärer. Problemet är att det hela känns otroligt långdraget. När det gått en timme känns det som att filmen borde sluta, som att det gått 1.30. Och när filmen slutar efter runt 1.40, ja då känns det som det gått 2.30!



När man närmar sig slutet vet man inte längre om man ska skratta eller gråta. Man bryr sig inte längre hur det ska gå för de inblandade. Inte heller vet man vem som jobbar för vem eller vem som lurar vem. Men det här är inte en ny Infernal Affairs (2002), en av få nyare Hong Kong-filmer som håller måttet.



Alla karaktärer samlas i en slutuppgörelse där det känns som det är hundra inblandade personer. De blir alla en del av massakern och blodbadet som äger rum, och det i sig blir riktigt roligt att se. Frågan är om det ska vara roligt? Det spelar ingen roll, för det höjer filmen en aning då kaoset är totalt bland poliserna, knarkbossarna, deras underhuggare och oskyldiga som samlats för att bli påkörda, sönderskjutna när de ligger på gatan eller bara står i vägen.

2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
9 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.0