
Titel: The Andromeda Strain / Hotet
Genre: Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Robert Wise
I rollerna: Arthur Hill, David Wayne, Kate Reid, James Olsen
Handling: En satellit kraschlandar i New Mexico. När den ska hämtas visar det sig att den medfört ett dödligt virus från rymden. En grupp vetenskapsmän samlas i ett topphemligt underjordiskt laboratorium för att ta reda på vad det är och, om möjligt, hur man stoppar det.
Omdöme: Denna sköna sci-fi klassiker ska inte bara ses som en sci-fi film. Den är gjord på ett verklighetstroget sätt som gör att det hela blir realistiskt och inte bara något man kan fnysa åt. Filmen bygger på en bästsäljande bok av en ung Michael Crichton, som senare bl.a. skrev manuset till Jurassic Park (1993). För regin står den duktige gamle räven Robert Wise som gjorde en rad bra filmer, inte minst sci-fi klassikern The Day the Earth Stood Still (1951).

Filmen inleds på ett sätt som känns väldigt mycket som 50-tals paranoia-filmerna som kom där militären och forskare försöker hålla händelsen i New Mexico hemlig och isolerad. Fyra vetenskapsmän, som satts ihop ett par år tidigare ifall något sånt här skulle inträffa, kallas in till "projekt Wildfire". De plockar in satelliten som kraschat plus de få överlevande från den lilla staden som drabbats.

I ett underjordiskt laboratorium i fem plan, gör sig de fyra utvalda bekanta med utrustningen och tekniken. Tiden är knapp så de måste köra på under dygnets alla timmar. Det innebär dock att hjärnorna inte är på topp hela tiden och misstag kan begås i denna högrisk situation.

Intressant nog har man inte tagit med några kända skådespelare i huvudrollerna, något som var ett medvetet val. Man ville helt enkelt att det skulle bli så trovärdigt som möjligt i en nästan dokumentär stil. Det hade man inte kunnat åstadkomma med ett par kända ansikten. Karaktärerna är dock intressanta nog på egen hand så det gör absolut inget att man inte har några stjärnor i rollerna. Men vissa gånger är det lite halvdant skådespeleri, speciellt i några av birollerna.

Detaljrikedomen i historien är verkligen imponerande. Nu har inte Michael Crichton skrivit manuset, men hans kunskap inom det medicinska området skiner verkligen igenom. Sen har man tagit hjälp av riktiga vetenskapsmän för att göra det hela så trovärdigt som möjligt, och det lyckas man med. Det blir faktiskt lite mycket under filmens sista tredjedel då det pratas en hel del om tekniska bitar som inte direkt tillför så mycket om man inte är nörd inom området.

Något annat man lyckats väldigt bra med är filmens utseende med interiörer som fått inspiration från 2001: A Space Odyssey (1968). Effekterna har man tagit hjälp av legendariske Douglas Trumbull, som även jobbade på nämnda film. För att vara tidigt 70-tal måste man bli imponerad av effekterna som på det stora hela är mycket bra.

Det här är en tät, ytterst detaljrik och trovärdig sci-fi som visar hur det faktiskt kan gå till. Under de första två tredjedelarna är den rakt igenom mycket bra. Man bjuds bl.a. på klart passande split-screen scener, industriell musik som fångar den täta stämningen och även underbara scener där man utför experiment på djur som man sällan sett. Jag hade sett filmen tidigare, men det är alltid en fröjd att se en intelligent, genomtänkt och välgjord film som denna.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.2
Mm, håller nog med om att det var ett bra grepp att använda okända skådisar. Det ger det hela en mer realistisk känsla och passar i en sån här "procedur-film". Och miljöerna är underbara i det där underjordiska labbet.
SvaraRaderaJa, det är inte alltid det funkar och visst hade det varit kul att se ett gäng kända skådisar i rollerna. Men så här blev realismen mer påtaglig.
RaderaHåller med, man har lyckats väldigt bra med interiörerna där under jorden. Kul att du också gillar denna.