The Kings of Summer

Titel: The Kings of Summer
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2013
Regi: Jordan Vogt-Roberts
I rollerna: Nick Robinson, Gabriel Basso, Moises Arias, Nick Offerman

Handling: Tre tonårsgrabbar flyr under sommaren ut till vildmarken med en plan om att bygga ett hus där de kan leva som herrar över sitt eget öde.

Omdöme: Det här är i grund och botten egentligen en ganska typisk tonårsfilm om att växa upp. Så känns det åtminstone under stora delar av filmen. Den har både sina starka och lite svagare sidor. Som tur är blir den bara bättre och bättre. Med det sagt kunde och borde den ha varit ännu lite bättre. Mer om det senare.



Handlingsmässigt går det ut på att vännerna Joe (Nick Robinson) och Patrick (Gabriel Basso) är två tonåringar som är redo att börja sommarlovet. Men båda är desillusionerade med sina hemförhållanden. Joes far Frank (Nick Offerman) har förlorat kontakten med sin son efter att Joes mamma gått bort. Patrick å sin sida är fast med föräldrar som han skäms över, som han inte har något gemensamt med, även om de är snälla. Tillsammans med den minst sagt skumma karaktären Biaggio (Moises Arias) bestämmer sig vännerna för att bygga ett hus i den isolerade skogen.



Givetvis får man ett kärleksintresse i tjejen Kelly (Erin Moriarty), som pappa Frank kallar för en "heartbreaker" - precis vad hon är. Joe är nämligen förtjust i henne, men vågar inte riktigt visa det eftersom hon redan har pojkvän. Kärleksbiten är det inte så mycket fel på. Det är inte så mycket av den, men det är den som höjer temperaturen på filmen när man kommer längre in i historien.



Svagheten med filmen är helt klart att den vill vara rolig för ofta, inte minst under första halvan. Värst är det med Patricks föräldrar och pojkvännen till Heather, som är Joes syster. Dessa karaktärer hade man gärna tonat ner. Humorn här behövs inte alls. Istället hade det räckt med humorn mellan de tre vännerna när de är tillsammans ute i skogen. Förvisso gillar jag pappa Frank som är skönt sarkastisk mest hela tiden. Nick Offerman, som spelar honom, påminde stundtals om en viss Stanley Kubrick.



Hade man tonat ner humorn och gjort filmen seriösare redan från början, hade det här kunnat bli en riktigt trevlig film. Nu blir det allt bättre, inte minst med hjälp av fint bildspråk, passande musik och mer tyngd i historien. Köper man det lite lättsammare under första delen av filmen fullt ut så funkar säkert också helheten. Sevärd, helt klart, men kunde och borde ha varit bättre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2