The Ninth Gate

Titel: The Ninth Gate
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Frankrike/Spanien/USA
År: 1999
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Johnny Depp, Emmanuelle Seigner, Frank Langella, Lena Olin

Handling: På jakt efter en bok som sägs vara skriven av djävulen själv dras bokdetektiven Dean Corso in i en djävulsk labyrint som inte bara kommer förändra hans världsbild. Den kommer också att lämna en rad döda människor i Corsos spår...

Omdöme: Bokdetektiven Dean Corso (Johnny Depp) får i uppdrag av den rike boksamlaren Boris Balkan (Frank Langella) att åka till Portugal och Frankrike för att där lokalisera två av tre böcker vid namn 'The Ninth Gate'. Balkan har själv nyligen köpt det tredje existerande exemplaret och vill mer än gärna ta reda på om någon av böckerna är en förfalskning. Men även om böckerna på något sätt skiljer sig åt. Corso får bra ersättning för sina tjänster och börjar med en gång luska i fallet. Snart stöter han dock på det ena problemet efter det andra och är inte längre så säker på om han vill fortsätta med fallet.



Roman Polanski är en regissör som bjudit på många minnesvärda filmer genom åren. En genre han bemästrar lite extra bra är ett bra mysterium. Tittar man på hans resumé ser man att det är ett återkommande element i hans filmer ända sedan han började på 60-talet. I kombination med känsla för humor skapar han filmer man gärna ser om och om igen.



Så är fallet här där man tidigt dras in i filmens förföriska atmosfär. Denna skapas inte minst av musiken, men även de varma färgerna i fotot och historien som är som ett pussel bidrar till detta. Det hela är nästan som ett spel där huvudkaraktären måste lösa vissa gåtor för att kunna ta sig vidare. Trots att man sett filmen ett par gånger tidigare är det ofrånkomligt att man hänger med och nästan blir Corso själv. Man är sugen på att veta mer och se vart det ska leda.



Filmens svagaste punkt är dess avslutande del (sista 20-30 minuterna). Det har jag alltid tyckt och så förblir det. Men intressant nog kändes det hela inte lika "fel" denna gång som tidigare. Förmodligen för att alla bitar föll på plats under filmens gång och slutdelen ändå har sin poäng och förklaring. Man får helt enkelt acceptera att det kanske blir lite för mycket när man ändå har att göra med djävulen och djävulsdyrkan.



Johnny Depp funkar klart bra i huvudrollen och gör inte många fel. Han går in för rollen och lyckas vara karaktären från början till slut. Likaså tycker jag Frank Langella är klockren som Boris Balkan. Förvisso är han inte med i bild så mycket, men det gör hans karaktär lite mer mystisk. Han är med en del med sin röst eftersom Corso med jämna mellanrum uppdaterar Balkan via telefon, något som leder till några roliga ögonblick med tanke på Balkans morbida humor.



De båda kvinnorna i filmen (åtminstone i de två största rollerna) har lite olika karaktärer att jobba med. Lena Olin är en typisk femme fatale med allt vad det innebär. Hon är djävulskt förförisk och farlig, precis som man gillar dem på film. Emmanuelle Seigner är väl det svagaste kortet och hennes prestation är lite svårläst. Antingen är hon bara svag eller så lyckas hon ganska bra då hennes karaktär inte är helt normal, utan att avslöja för mycket. Förmodligen en kombination då hon inte alltid övertygat när man sett henne.



Det är en trevlig och mysig resa man tas med på som tar en genom Europa på jakt efter sanningen. Under resans gång bjuds man på många typiska Polanski-detaljer som höjer upplevelsen ett snäpp. För även om det inte är en perfekt film (vissa scener blir t.ex. lite för överdrivna och lättsamma) så håller den mycket bra som underhållning. Något som också tillför en hel del är detaljerna kring böckerna, något som författaren till bokförlagan ska ha mest beröm för, spanjoren Arturo Pérez-Reverte.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.6