Titel: Sei donne per l'assassino / Blood and Black Lace / Blod och svarta spetsar
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Italien/Frankrike/Monaco
År: 1964
Regi: Mario Bava
I rollerna: Cameron Mitchell, Eva Bartok, Thomas Reiner, Ariana Gorini
Handling: En svartklädd, maskerad mördare terroriserar ett modehus som under ytan döljer korruption, utpressning och droger. När det första mordoffrets dagbok hittas blir personalen nervösa och snart fortsätter de bestialiska morden.
Omdöme: Italienaren Mario Bava må inte vara lika känd som Dario Argento för den breda publiken. Men faktum är att Bava, och i synnerhet just denna film, ofta nämns som en stor influens på Argento, men även amerikanska regissörer och slasher-genren. Man ska dock inte se filmen som en slasher, för det är det inte. Inte heller är den skrämmande med dagens mått mätt. Istället är det en blandning av ett invecklat mordmysterium och giallo-genren där den räknas bland de första och viktigaste.
Vad man ska ha klart för sig är att filmen hade en liten budget att jobba med. Men Bava hade fått fria händer efter sina tidigare filmer som gått bra. Han ville göra något annat än det typiska mordmysteriet där man följer polisens arbete. Istället väljer han här att fokusera på själva morden och mördaren, vilket ju är grunden i en slasher eller giallo. Känns som han tagit lite från Hitchcock i vissa lägen, vilket aldrig är fel. Han har även paketerat det snyggt med eleganta färger som ger filmen ett unikt utseende. Detta är något som Argento senare lånade till sin färgglada Suspiria (1977).
Om man ska syna själva handlingen och filmen lite mer så ska man inte förvänta sig en renodlad skräckfilm. Första 20 minuterna bjuder mest på undermåligt skådespeleri där man i ett modehus får lära känna några framtida mordoffer. Men när filmen förflyttas utanför modehuset börjar det roliga och den coolt maskerade mördaren dyker upp för att döda den ena modellen efter den andra. Vad ligger egentligen bakom och vem är mördaren - ja, det är ingen idé att försöka lista ut. Istället lutar man sig tillbaka och följer med på den stundtals sköna åkturen.
Filmen hade jag sett tidigare och gillade den ganska mycket då. Redan från början kände jag nu att den inte alls var lika bra. Men den tog sig efter den svaga inledningen och bjuder på ett par snyggt utförda mord. Ännu bättre är det med färgerna och stämningen i fotot som gör mycket på egen hand. Tyvärr har musik en tendens att bli väldigt dominerande. Sen är det mest lounge-musik (som påminner om Rosa Pantern-filmen A Shot in the Dark (1964) som kom samma år) som gärna hade fått bytas ut mot spänningsmusik. Då hade filmen och många av scenerna runt morden genast höjts ett snäpp. En stark trea blir det, främst för att den är snygg och ganska underhållande. Men den är absolut inte skrämmande.
2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2
---
Betyg: XXX till XXX+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar