

Titel: Dracula / Mysteriet 'Dracula'
Genre: Skräck
Land: USA
År: 1931
Regi: Tod Browning
I rollerna: Bela Lugosi, Helen Chandler, Edward Van Sloan, Dwight Frye
Handling: Slottet Dracula reser sig hotfullt bland bergsskuggorna i Karpaterna och injagar skräck i invånarna i de transylvanska byarna vid bergens fot. När Greve Dracula lämnar sitt slott och reser till England börjar det hända mystiska saker...
Omdöme: En klassisk skräckfilm som tillsammans med Frankenstein (1931) måste ses som en av de mest betydelsefulla amerikanska skräckfilmerna genom tiderna. I detta fall har man dock en annan film att tacka för en hel del, nämligen den tyska stumfilmsklassikern Nosferatu (1922). Båda filmerna baseras på Bram Stokers berättelse och man lär ha studerat nämnda tyska film, inte minst ett par scener som man kopierat rakt av.

I rollen som Greve Dracula ser man Bela Lugosi som blev mest känd för denna gestaltning. Han var själv född i Ungern så han var som klippt och skuren för att spela rollen. Från början var det dock tänkt att en annan skådespelare skulle axla rollen, men han dog kort innan inspelningen skulle påbörjas. Ett annat problem som uppstod var att depressionen slog till, vilket gjorde att filmens budget drastiskt stramades åt. Man märker av det på produktionen som känns lite lågbudget och saknar storslagna scener. Dock är de inledande scenerna i Draculas slott bra.

Filmen inleds med att en man vid namn Renfield (Dwight Frye) ska besöka Dracula i hans slott. Han uppmanas att inte uppsöka Dracula och hans slott då ryktet säger att Dracula och hans fruar är vampyrer. Renfield är dock en naiv man som ser det som en massa nonsens. Han besöker gladeligen Dracula som bjudit in honom, men känner snart obehag av att vara i det stora slottet. Dracula visar snart sin (o)gästvänlighet - på fler än ett sätt.

Efter den stämningsfulla och småtrevliga inledningen bär det av till London. Nu kommer professor Van Helsing (Edward Van Sloan) in i handlingen. Han är den enda som misstänker att Dracula i själva verket är en vampyr och är den enda som kan rädda vackra Mina (Helen Chandler) från att hamna i Draculas våld. Mina är dotter till doktorn som driver ett mentalsjukhus intill Draculas nya ägor (som Renfield hjälpt honom att förvärva).

Det är utan tvekan Dracula och Renfield som är filmens behållning. Filmen lyser upp varje gång de två är med. Bela Lugosi är perfekt som Dracula. Inte minst med sin brytning tillsammans med hans lugna och hackiga tal som gör mycket för karaktären. Man lyckas även på ett effektfullt sätt lysa upp hans ögon vid ett par tillfällen när han på ett hypnotiskt sätt tittar på sina tilltänkta offer. Renfield å andra sidan spelar smått galen när han hamnar under Draculas våld, något som bl.a. leder till ett sjukt roligt och elakt skratt med jämna mellanrum.

Trots sina lyckade karaktärer lyckas filmen inte riktigt övertyga. Man saknar fler minnesvärda scener och det blir lite för simpelt att hindra Dracula när Van Helsing kommer honom på spåren. En annan sak som är lite synd är den nykomponerade musiken som oftast sänker stämningen mer än den lyckas höja densamma. Filmen hade ingen musik när den kom så det känns som man hade velat lämna det så som i originalet. Nu hade man inget val, men det hade helt klart varit att föredra utan musik. Lite besviken blev man på det stora hela, men ändå kul att ha sett.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.6
---
Även Henke har sett en spännande film. En klassiker om en elak barnamördare.
Håller med, det är en klassisk film men ingen särskilt bra skräckfilm. På dina bilder ser man också att skådisarna fortfarande lever kvar lite i stumfilmseran, det är många uppspärrade ögon.
SvaraRaderahttp://bilderord.wordpress.com/2011/10/06/x2-dracula-1931-och-1992/
Sofia: Jo, så är det. Man känner av stumfilmseran i skådespeleriet. Men jag fann ändå Dracula och Renfield som två klart underhållande karaktärer ;)
RaderaTrist att den inte var bättre, men du verkar ha haft en ganska trevlig stund med den i alla fall?
SvaraRaderaOch om man måste välja mellan två dåliga saker, väljer jag personligen hellre en dålig film med bra karaktärer, än en bra film med dåliga karaktärer (även om den kombinationen är ovanligare).
Lustigt sammanträffande. M har ju inte heller någon filmmusik men de har inte lagt till någon i efterhand heller.
Henke: Jag är absolut glad över att ha sett den. Sen var det synd att den inte lyckades vara bättre. Tycker t.ex. Frankenstein lyckades bättre med atmosfären.
RaderaJag visste inte om det där med filmmusiken på förhand (vill inte läsa på om filmerna innan jag ser dem), men märkte det tidigt att det var modern musik.