Heavy

Titel: Heavy
Genre: Drama
Land: USA
År: 1995
Regi: James Mangold
I rollerna: Pruitt Taylor Vince, Liv Tyler, Deborah Harry, Shelley Winters

Handling: Victor jobbar som kock på restauranghaket "Pete & Dolly" som ägs av hans mor, Dolly. Det är bara de två och servitrisen Delores som jobbar där. Men när Dolly anställer Callie, en vacker tjej som hoppat av studierna, förändras allt för den blyge och överviktige Victor då Callie behandlar honom väl.

Omdöme: Regissören James Mangold, som regisserat filmer som bl.a. Cop Land (1997), Girl, Interrupted (1999), Identity (2003), Walk the Line (2005) och 3:10 to Yuma (2007), började sin regikarriär med denna intressanta indiefilm.



Manuset står han själv för och historien baserade han på en klasskamrat som likt Victor var överviktig, hade en mamma som ägde ett lokalt hak och vars make var död. För huvudrollen som Victor har man valt Pruitt Taylor Vince, mannen med ögondarrningarna (nystagmus), vilket är ett klockrent val. Han ses främst i mindre roller, men här får han stå i centrum och bära filmen på sina axlar. Imponerande nog gör han det med minimal dialog. Istället är det hela hans kroppsspråk som får tala under stora delar av filmen.



I övriga roller har man också hittat rätt. Liv Tyler gör sin första stora filmroll och det är svårt att hitta någon annan som hade passat bättre. Hon känns genuin, trots att hon inte är den första man tänker på som toppskådespelerska. Sen har man Deborah Harry, den gamla sångerskan mer känd som Debbie Harry från gruppen Blondie, som även hon hittar rätt som en sliten servitris som inte gillar konkurrens. Och så har man veteranen Shelley Winters som mamma Dolly som också känns väldigt äkta.



Under filmens gång tänker jag hur filmen hade kunnat se ut om en som Martin Scorsese hade stått för regin. Inte för att det normalt sett är hans typ av film, men för att det bara kändes rätt för honom. Förmodligen har det att göra med att han regisserat Alice Doesn't Live Here Anymore (1974) som handlar om en servitris i liknande miljö. James Mangold har dock lyckats ganska bra och filmen greppar tag i en ungefär halvvägs in. Kanske tar det lite för lång tid innan den når det stadiet, men bättre sent än aldrig.



Filmens styrka är utan tvekan Victors/Pruitt Taylor Vinces utveckling som visar vilken komplex person han är. Det är nog det som tar ett tag för filmen att etablera. Man hoppar runt bland (de få) karaktärerna innan det är dags för Victor att ta över showen. Det är också då det alltså blir som bäst. Han är en ensam själ medan Callie (Liv Tyler) är lite av en vilsen själ. Hans längtan är så pass stark att han blir allt mer förvirrad. En klart intressant liten film som sakta men säkert tätnar och blir väl värd att se.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0