Let's Scare Jessica to Death

Titel: Let's Scare Jessica to Death / Låt oss skrämma Jessica till döds
Genre: Drama/Rysare
Land: USA
År: 1971
Regi: John D. Hancock
I rollerna: Zohra Lampert, Barton Heyman, Kevin O'Connor, Mariclare Costello

Handling: Jessica har just blivit utskriven från ett mentalsjukhus och med en önskan att börja ett nytt liv flyttar hon in på en lantgård i New England tillsammans med hennes make och bästa vän. De hinner dock inte ens anlända innan underliga saker börjar hända med Jessica...

Omdöme: I denna regidebut ska regissören försöka skrämma Jessica till döds. Jessica (Zohra Lampert) är en känslig ung kvinna som tillsammans med maken Duncan (Barton Heyman) och deras vän Woody (Kevin O'Connor) tar sitt pick och pack och flyttar från stressiga New York till idyllen i New England. Men något står inte rätt till med Jessica som precis blivit släppt från mentalsjukhuset. Är hon inte helt återställd eller händer saker på riktigt när de anländer till sitt nyinköpta hus?



När de anländer till huset hör Jessica röster, hon ser saker, människor som inte borde vara där. Men rätt vad det är ser även hennes make någon som stryker runt i huset de precis klivit in i. Det visar sig vara en rödhårig kvinna vid namn Emily (Mariclare Costello) som "flyttat in" då huset stod tomt. De tre vännerna låter henne stanna ett par dagar och märker snart att hon är trevligt sällskap och ber då henne flytta in. Samtidigt fortsätter Jessica att se och höra konstigheter, men håller skenet uppe att allt är i sin ordning.



Filmen kan delas upp i tre delar. Den första delen får en genast intresserad då den bjuder på en ganska obehaglig stämning. Rösterna och synerna Jessica har är klart bra och man visar inte för mycket. Huset de köpt omges av en kuslig dimma (en dimma som var där på riktigt när filmteamet kom till platsen och genast valde att filma) och den psykologiska stämningen hittar rätt.



Den andra delen övergår filmen mer till ett relationsdrama mellan de fyra där Emily blir ett hot för Jessica. Filmen tappar då lite av sitt tempo och sin stämning, men är fortfarande bra. Man önskar bara att det hela ska vridas upp under sista delen och få en minnesvärd avslutning på det hela. Man väljer dock en lite tråkig väg (fast inte helt oväntad då det nämns under filmens gång) som tar en bort från den där kusliga stämningen man byggt upp.



Två saker filmen lyckas bra med är dels Jessicas tillstånd med hennes röster och syner, dels den krypande atmosfären som byggs upp med hjälp av passande musik och ljud. Hälften av charmen med den här typen av film är stämningen man skapar. Eftersom den lyckas är det lite synd att filmen inte riktigt klarar av att fullfölja det hela. Det hade annars kunnat bli en gömd liten pärla, men filmen ska inte glömmas bort helt. Här finns tillräckligt för att hålla en nyfiken filmen igenom. Det lär också vara en av Stephen Kings favoritskräckisar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

---

Den där lite sunkiga 70-talsstämningen inställer sig rätt omgående, och det är just den psykologiska aspekten som lyfts fram filmen igenom. Är huvudpersonen i fråga lite smått galen eller har hon fog för sin oro? Tyvärr dribblar regissören/manusförfattaren bort sig under den andra halvan av filmen. Den tar liksom inte det där extra steget, utan planar ut i en rätt ordinär story. Dock inte helt ointressant.

Betyg: XX+