Nightmare

Titel: Nightmare
Genre: Skräck
Land: USA
År: 1981
Regi: Romano Scavolini
I rollerna: Baird Stafford, Sharon Smith, C.J. Cooke, Mik Cribben

Handling: George är en psykiskt störd man som lider av plågsamma barndomsminnen. Han är inspärrad på vad som verkar vara ett mentalsjukhus, men släpps fri i tron om att han är frisk. Då börjar morden på unga kvinnor när George tar sig till Florida där en kvinna och hennes tre barn hamnar i fokus.

Omdöme: Det finns många filmer i slasher-genren, och de allra flesta (och bästa) kom under 80-talet. Här har man en mindre känd sådan, gjord på liten budget med okända skådespelare. Att filmen haft liten budget märks främst på det något sunkiga fotot. Det är inget fel på hur det hela är filmat, för det är faktiskt bra. Däremot är kvalitén lika dålig som i svenska lågbudgetfilmer från 70-talet med Christina Lindberg. Färgerna är bleka, det är grått och trist. Fast på något sätt passar det en sån här film. Det är en sån där "look" som moderna Grindhouse-filmer försöker få till.



Historien följer en man som lider av fruktansvärda mardrömmar från sin barndom. I drömmen vaknar han bl.a. upp i sin säng med en styckad kvinna vid sina fötter. Han sitter inspärrad, övervakad och matas med piller. Men det är inte ett mentalsjukhus som man först tror. Det visar sig vara ett hemligt experiment han är med i. Det är oklart vad de vill få ut av det hela, men tanken är att han ska jobba för regeringen (men med vad är frågan).



Han släpps ut i det fria och visar genast prov på vad som driver honom - sex och våld. Han går på New Yorks gator där utbudet av film och liveshower är stort. Men det är inte nog för honom. Något driver honom mot Daytona Beach nere i Florida. På vägen kan han inte hålla sig längre utan följer efter en ung kvinna som han brutalt skär halsen av i hennes hem. När han anländer till Florida är blodbegäret bara större och snart är det fler som får se upp.



Eftersom han ingått i ett hemligt experiment har de ansvariga valt att inte informera polisen. Istället skickar de egna män som ska försöka lokalisera honom och ta in honom. Men det är lättare sagt än gjort. De får helt enkelt spåra honom via stulna fordon och de lik han lämnar efter sig. Samtidigt i Florida följer man en mamma med sina tre barn. Den ende sonen, en 9-åring, har en tendens att ljuga och älskar att skrämma sin barnvakt. Kan denna familj vara mördarens nästa offer tro? Kommer familjens och mördarens vägar korsas?



Ska man vara ärlig så är filmen inget vidare i över en timme. Inte direkt dålig, men scenerna känns lite ryckiga och man har svårt att få grepp om vart det hela ska leda. Skådespeleriet är inte heller av någon vidare klass. Å andra sidan är det en stor fördel med en sån här film att man aldrig vet vad som ska hända i nästa scen. När man nästan gett upp hoppet om att filmen ska nå några vidare nivåer så slår den plötsligt till. För sista 20 minuterna av filmen är faktiskt riktigt bra. Nästan allt krut har lagts på denna sista "uppgörelse". Tack vare den blir filmen absolut värd att se och tar upp betyget ett par snäpp.



2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.6

---

Lågbudget skräckis som har ett rätt intressant upplägg. Huvudrollsinnehavaren Baird Stafford som spelar den psyksjuke George Tatum är rätt medioker med tanke på den ”tacksamma” rollen han spelar. Han gör inte bort sig, men lyfter inte heller filmen på egen hand som man oftast kan göra om man får en sådan ”paradroll”. Filmen puttrar på lite halvslött innan den kommer igång på allvar de sista 20 minuterna eller så.

Betyg: XX till XX+