One Way Passage

Titel: One Way Passage / Hongkong - San Francisco
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1932
Regi: Tay Garnett
I rollerna: William Powell, Kay Francis, Aline MacMahon, Frank McHugh

Handling: En bedragare som tillfångatagits i Hong Kong och ska föras till San Quentin-fängelset i San Francisco, blir kär i en dödssjuk kvinna under båtresan dit.

Omdöme: Först och främst kan det vara värt att nämna att filmen vann en Oscar för bästa originalstory. Det kanske inte säger så mycket när filmen är från tidigt 30-tal, men visar ändå att den var någorlunda uppmärksammad och hyllad när den kom. Den har dock fallit lite i skymundan av många andra filmer i genren från den här perioden. Efter att ha sett den känns det lite konstigt då den faktiskt är klart trevlig.



Filmen ser William Powell och Kay Francis i rollerna som Dan och Joan. Båda sitter på en hemlighet som gör deras kärlek till en omöjlighet - eller? Dan är dömd för mord och ska föras till San Quentin-fängelset från Hong Kong där han tillfångatagits av polisen Steve som skickats efter honom. Joan å andra sidan ska föras till en klinik på den amerikanska västkusten då hon är döende. Det är inte alls säkert att hon klarar resan dit.



Vad som verkar bli en romantisk snyfthistoria visar sig bli något mer än så. Det är nämligen minst lika mycket humor som dramatik och romantik. Det blir en minst sagt trevlig kombination som hela tiden är i rörelse då man på ett finurligt sätt får med några andra karaktärer, däribland två bedragare som känner Dan sedan tidigare. Dan, Joan, de två bedragarna och polisen som ska föra honom till fängelset är i stort sett de allt kretsar runt.



Dan, som är en gentleman, försöker komma på ett sätt att rymma från sin bevakning, något som bjuder på en del roliga ögonblick. Samtidigt har bedragarna något på gång, men när de förstår vad som väntar Dan försöker de hjälpa honom så gott de kan. Men det är historien om Dan och Joan som blir vacker att följa då de njuter av sin tid tillsammans, trots att de är medvetna om att de inte har någon framtid - något de inte berättar för varandra. Att leva i nuet har aldrig varit klarare än här.



Är det något som sticker ut lite extra så är det att filmen, som alltså är från 1932, snarare känns som en 40-tals film. Den känns fräsch, "modern" och med skådespelare som kan agera och inte är fast i stumfilmseran. Sen är filmen kort på bara en bit över timmen. Men det är faktiskt precis lagom. Man kan då hålla ett lagom tempo filmen igenom och slipper svackorna man annars hade fått om speltiden skulle pressas ytterligare. Med tanke på att filmen för mig var helt okänd på förhand måste det sägas att den inte bara var trevlig, utan även lyckas vara rolig, sorglig och välspelad.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7

---

Henke har sett spänning på tåg i en klassisk Hitchcock-film.