Only Angels Have Wings

Titel: Only Angels Have Wings / Endast änglar har vingar
Genre: Drama/Äventyr/Komedi
Land: USA
År: 1939
Regi: Howard Hawks
I rollerna: Cary Grant, Jean Arthur, Thomas Mitchell, Rita Hayworth

Handling: När Bonnie Lee väntar på båten stannar hon till vid en liten flygplats i Sydamerika. Där kommer hon i kontakt med chefspiloten vars före detta flickvän snart dyker upp med sin nye make, varpå det hettar till rejält.

Omdöme: Man ska aldrig underskatta en regissör av rang, och det är precis vad Howard Hawks är. Här har han gjort en film som bygger på historier som riktiga flygare berättat om och sådant han själv varit med om. Hur mycket som är sant och hur mycket som är påhittat för att få bästa effekt låter jag dock vara osagt.



Ikonen Cary Grant spelar piloten Geoff Carter som även ansvarar för flygarna på en liten flygplats någonstans i Sydamerika. Planen levererar post i första hand, men fraktar även annat mot betalning. I ett fall flyger man ut den lokale doktorn till en svåråtkomlig plats. En annan gång ska man leverera farlig nitroglycerin och måste flyga genom ett svårt oväder. Flygarna är dock alltid redo och känner till farorna. De gör det helt enkelt för att de älskar att flyga.



Till sin hjälp har Geoff bl.a. sin gamle vän kallad Kid (Thomas Mitchell) som varit flygare i över 20 år. Problem uppstår när en ny flygare anländer som visar sig ha en mörk historia med Kid. Den nya flygaren blir snabbt utfryst av sina kollegor, men Geoff ger honom en chans om han är villig att ta de tuffaste uppdragen ingen annan vill ha. Samtidigt får Geoff fullt upp när blondinen Bonnie Lee (Jean Arthur) kommer in i hans liv. Situationen försvåras ytterligare när hans gamla flamma, brunetten Judy (Rita Hayworth), också dyker upp. Hon är nämligen gift med den nya flygaren.



Redan efter några minuter är jag inne i filmen och det är en skön känsla när det blir så. Speciellt när det gäller en äldre film som denna så är det alltid en bonus när man inte behöver vänta på att det hela ska komma igång. Mycket är tack vare alla fina karaktärer som kommer och går och ger filmen ett bra flyt. För trots att den är två timmar lång så händer hela tiden något. Vissa karaktärer försvinner från handlingen under en period (tänker främst på Bonnie och Judy), men då tar någon annan över under tiden. Hela tiden blir man engagerad i de olika karaktärerna.



Howard Hawks gjorde året efter den klassiska komedin His Girl Friday (1940), även den med Cary Grant. Även om detta inte är en renodlad komedi utan snarare ett drama, så finns här likheter i den rappa dialogen som inbringar en del humor på rätt ställen. I kombination med några allvarliga och gripande scener, blir det en skön blandning som går hem.



Förutom den alltid sevärda Cary Grant så är det intressant att skåda de två kvinnorna i filmen. Jean Arthur lyckas flera gånger matcha Grant när de börjar gnabbas och de två har ett fint samspel. När sen vackra Rita Hayworth dyker upp får man något lite annat, för hon står för det mer glamorösa. Hon är inte lika framstående som Jean Arthur rent skådespelarmässigt, men tillför ändå något med sin naturliga skönhet. Intressant nog var detta Rita Hayworths första stora roll, så det är nog orsaken till varför hon inte var helt varm i kläderna än. Fast hennes skönhet går inte att missa.



Är det något man bjuds på, förutom bra karaktärer, rapp och skön dialog, och bra prestationer, så är det ett par fräcka flygscener. Det är främst ett parti som är riktigt häftigt att se när den nye flygaren ska transportera doktorn till en svåråtkomlig plats. Här har man filmat ett plan som glider sjukt nära bergen och det är inget fejk över det hela. Synd att allt inte filmats "på riktigt" (främst närbilder på skådespelarna), men filmen kom ändå att bli nominerad för bästa foto och bästa effekter.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7