Rush

Titel: Rush
Genre: Drama/Action
Land: USA/Tyskland/Storbritannien
År: 2013
Regi: Ron Howard
I rollerna: Chris Hemworth, Daniel Brühl, Olivia Wilde, Alexandra Maria Lara

Handling: Baserat på den ikoniska F1-föraren Niki Laudas spektakulära kamp mot rivalen James Hunt - ett race som var nära att kosta honom livet.

Omdöme: Förväntningarna på den här filmen var inte direkt höga. Inte för att ämnet i sig inte skulle vara intressant, men för att sättet den (förmodligen) var gjord på inte skulle vara något mer än en lättglömd Hollywood blockbuster. För regin stod ändå Ron Howard som inte direkt tillhör någon av favoriterna, men som trots allt gjort ett par gedigna filmer och vissa gånger mer än så.



Man kastas in året 1976 där mästaren från Österrike, Niki Lauda (Daniel Brühl), befinner sig i en hård kamp om mästartiteln med den brittiske uppstickaren James Hunt (Chris Hemsworth). Deras rivalitet började redan flera år tidigare då de som unga körde i de lägre divisionerna, närmare bestämt formel 3. Genom åren har de följts åt med Niki Lauda steget före.



De två är som natt och dag. Medan Hunt är en playboy och festprisse som gillar att leva på gränsen, ta risker och har många som vill vara hans vänner, så är Lauda en mer tillbakadragen person som gör allt rätt för att bli en mästare. Han är intelligent och tar de rätta vägarna för att nå framgång. För honom är racing allt, han har det i blodet och han är kunnig som få. Hunt älskar också sin racing, men när han lämnar banan vill han leva livet och bara leva i nuet.



När Hollywood gör en sån här film är det lätt hänt att de väljer kända namn istället för rätt skådespelare för rollerna. Många gånger har filmer förstörts av stora namn som helt enkelt inte passar för rollen. Kan nästan se det framför mig hur man har Tom Cruise i rollen som Lauda. I det här fallet har man hittat helt rätt med Daniel Brühl som Lauda. Han gör inte många fel under filmens gång och har en klart intressantare roll än Chris Hemsworth. Men även Hemsworth passar och funkar i rollen.



Något som överraskade mig positivt (en av flera saker) var att historien handlade lika mycket om de båda. Det var annars upplagt för att man skulle utmåla Hunt till den gode - hjälten, medan Lauda skulle vara den onde. Som tur är har man hittat precis rätt balans mellan de två där man visar deras styrkor och svagheter. Att de var stora rivaler och "fiender" på banan blir liksom en självklarhet. Men mer intressant är att se att de ändå har respekt för varandra och blir motiverade av utmaningen.



Racingscenerna är bra. De är inte spektakulärt bra, men helt klart bättre än väntat. Man får inte så mycket cgi-effekter vilket är otroligt skönt att kunna konstatera. Samtidigt har man tagit med en del autentiskt material som man snyggt integrerat i filmen och får till ett bra flyt. Det är inte för mycket racing, men när det väl blir att åka av så vrider man på ordentligt (inte minst ljudet). Då man varit på en F1-tävling (i Monaco för övrigt), så kan jag bekräfta att ljudnivån är högre än man tror.



Så var filmen som helhet bra? Ja, det var den faktiskt. Den överträffade mina förväntningar, även om jag var inställd på en medioker film med lite skön racing. Nu blev det en bra och på sina håll gripande och stark historia som påminde en del om den utmärkta dokumentären om en annan stor mästare inom F1, nämligen Senna (2010). Sällan hittar racingfilmer rätt i balansgången mellan story och racing, men här måste jag säga att man gör det. En klart viktig del i hela leken har givetvis Peter Morgan haft med sitt manus. Han skrev bl.a. även det Oscarsnominerade manuset till en annan lyckad Ron Howard-film - Frost/Nixon (2008). Betyget blir en svag fyra/fyra.


(Niki Lauda och James Hunt i verkligheten)

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.3