torsdag 31 oktober 2013

The Hills Have Eyes



Titel: The Hills Have Eyes / Ögon i natten
Genre: Skräck
Land: USA
År: 1977
Regi: Wes Craven
I rollerna: Robert Houston, Suze Lanier-Bramlett, Dee Wallace, Martin Speer

Handling: Familjen Carter är på väg genom Nevada-öknen i sin bil och husvagn mot Kalifornien. Men de stoppas brutalt i ödemarken av en galen och bisarr familj med uppenbar fallenhet för kannibalism. En efter en faller Carters familjemedlemmar offer för mördarna. Kan någon eller något förhindra en total tragedi?

Omdöme: Innan Wes Craven gjorde några kända skräckfilmer, som bl.a. A Nightmare on Elm Street (1984) och Scream (1996), gjorde han denna kultfavorit. Den var så pass brutal att den amerikanska censuren ville ge den ett X i åldersgräns (vilket i princip endast gavs till porrfilmer). Efter några mindre klipp från Cravens sida fick den en mer vanlig åldersgräns för en skräckfilm.



Man känner med en gång att det är en ganska sunkig film där man inte lagt så mycket krut på dess utseende. Eller rättare sagt, att det ska se snyggt ut. Istället fångar man den skitiga och ogästvänliga miljön som familjen Carter får utstå när de fastnar i ödemarken. I de närliggande bergen döljer sig terrorn i form av en helsjuk familj bestående av något som bara kan jämföras med grottmänniskor.



Man lyckas skapa en smutsig känsla som passar filmen bra, det är ingen tvekan om det. Däremot blir det lite tråkigt att följa familjen Carter som inte har några karaktärer att direkt gilla. Inte heller är mördarna intressanta där det endast hettar till när de besöker husvagnen. Här bjuds man på några av de bättre scenerna i filmen för övrigt. Roligaste karaktären är förmodligen Doug Wood, som är gift/pojkvän till en av Carter-döttrarna. Men det är mest för att han påminner om en blandning mellan en ung Nicolas Cage från 80-talet med mustasch och Peter Sellers när han klär ut sig i en av Rosa Pantern-filmerna.



Är det något som inte riktigt funkar på mig i skräckfilmer så är det ogästvänliga miljöer och primitiva white-trash/hillbilly mördare. Det är exakt vad man får här. Visst är det inte helt fel med barbariska mördare som kan gå hur långt som helst, när som helst och göra saker mot vem som helst. Men sällan lyckas den typen av skräckfilmer imponera på mig. Det finns några få undantag, men denna är inte en av dem.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3

---

Wes Craven, mannen bakom ”Terror på Elm Street” kom redan på 70-talet med den då ganska omtalade filmen ”The Hills Have Eyes”, som sedermera blev något av en kultfilm i sin genre. Jag ska inte sticka under stol med att jag generellt har lite svårt för White Trash hillbillies. Den här filmen är inget undantag. Bortsett från det så är storyn lika simpel som den är klassisk i genren. Typ, städad och snäll familj fastnar någonstans ute på vischan och blir terroriserade av de lokala, degenererade förmågorna. Filmen har vissa kvaliteter och ett ok underhållningsvärde.

Betyg: XX+

6 kommentarer:

  1. Sjukt äcklig poster. Fy vilken otäck blick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Haha, har du sett filmen? Då vet du hur äcklig han ser ut. Det bästa av allt är att det inte är någon make-up. Han ser verkligen ut så där!

      Radera
  2. Filmen är extrent ojämn, ibland blir den nästan parodisk och ibland är det riktigt bra. Jag gillade särskilt familjepappans öde, det blev nästan som någon slags mental jump scare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Pappan i familjen var en av få karaktärer jag gillade. Därför kändes det lite trist när han inte fick vara med så mycket.

      Radera
  3. Tvärtemot dig så funkar nästan alltid skräckisar i ogästvänliga miljöer (läs naturen) med whitetrash mördare för mig.
    Den här är helt ok men nyinspelningen av Aja är avsevärt bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Jo, jag vill minnas att du skrivit det tidigare. Det behöver inte vara dåligt och får man till det så blir det ju obehagligt. Men jag har svårt att uppskatta det där sunkiga...

      Radera