The House with Laughing Windows

Titel: La casa dalle finestre che ridono / The House with Laughing Windows / The House of the Laughing Windows / Huset med de skrattande fönstren
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Italien
År: 1976
Regi: Pupi Avati
I rollerna: Lino Capolicchio, Francesca Marciano, Gianni Cavina, Giulio Pizzirani

Handling: Restauratören Stefano kallas till en isolerad liten håla för att restaurera en målning som håller på att falla i bitar. Målningen föreställer St. Sebastian som blir ihjälstucken av två "demoner". I och med detta börjar Stefano uppleva en del problematik. Någon ringer och hotar honom att hålla sig borta från tavlan och ber honom försvinna innan något otrevligt händer. Sakta men säkert får han reda på bakgrunden till tavlan, dess konstnär och flera av byns konstiga invånare.

Omdöme: Det här är en italiensk film som jag länge kände till, men inte riktigt var säker på om det var en giallo, något övernaturligt eller snarare ett mysterium. Var det skräck överhuvudtaget skulle visa sig vara frågan. Filmen inleder precis som man hoppas på. Under förtexterna sätter den mystiska musiken genast stämningen och man känner liksom en kuslig dimma ta sig in över filmen.



Sen börjar filmen med att Stefano anländer till en liten italiensk by med båt. Med på båten kommer även en vacker brunett vid namn Francesca som visar sig vara den nya lärarinnan. Stefano möts av en dvärg och hans chaufför som tar honom till hans inkvartering och visar honom även hans kommande arbetsplats i en kyrka. Där ska han försöka få liv i en tavla som den förre restauratören jobbat på innan han plötsligt dog. Redan här borde varningsklockorna ringa för Stefano, men naiv som han är blinkar han inte ens till utan påbörjar sitt jobb.



Stefano verkar inte jobba så mycket. Han gör förvisso sitt jobb, men han har väldigt mycket fritid som det verkar. Han vandrar omkring planlöst och tar sig till platser utanför byn. Han hoppar i säng med första bästa kvinna (som sägs ha legat med alla män i byn) och fortsätter sina planlösa utflykter. Inte mycket händer, förutom en sak - ett telefonsamtal. En person med förvrängd röst (italiensk specialitet från bl.a. giallo-genren) hotar honom att inte jobba på tavlan i kyrkan.



Det hela är inte en skräckfilm, inte särskilt intressant heller för den delen. Förutom telefonsamtalet händer en annan grej under filmens första timme som är värd att notera i kategorin skrämmande/kuslighet. Sen hittar han en ny kvinna, Francesca den nya lärarinnan, och tillsammans inleder de en romans. Detta, och en del annat, får mig att tänka på en annan halvdålig "skräckfilm" i Don't Look Now (1973) där Donald Sutherland ränner runt Venedig och en kyrka besöks ett par gånger.



Det är inte förrän filmens kanske sista 20 minuter som skräckelementen kommer upp till ytan. Nu händer plötsligt det mesta och dödstalet stiger omedelbart på bara några minuter. Nu är jag inte en som kräver många mord eller blod för den delen för att en skräckfilm ska vara bra. Men när det hela är ett ljummet drama i runt 80 minuter så vinner filmen inte många poäng hos mig. Det ska dock sägas att avslutningen på filmen inte är så dum och räddar filmen från ett lägre betyg. Den har trots allt en annorlunda twist på det hela och bjuder på en del oväntade scener - mot slutet.



2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0

---

Det här var en oerhört händelsefattig film. Man väntade i princip filmen igenom på att något skulle hända. Fördelen med italienska filmer från den här eran är att de oftast bjöd på oväntade slut, gärna med intressanta twists. Den här tillhör dock kategorin sömnpiller. Oengagerande och trist. Bör inte riktigt kategoriseras som en skräckis.

Betyg: X+