onsdag 30 oktober 2013

The Shout



Titel: The Shout / Skriket
Genre: Drama/Rysare
Land: Storbritannien
År: 1978
Regi: Jerzy Skolimowski
I rollerna: Alan Bates, John Hurt, Susannah York, Tim Curry

Handling: En man berättar en historia om en man som påstår sig kunna döda med hjälp av sitt skrik som han lärt sig och utvecklat när han i 18 års tid bott i Australiens vildmark.

Omdöme: Brittisk psykologisk rysare när den är som bäst? Nej, inte direkt. Jag hade tidigare sett Deep End (1970) av den polske regissören Jerzy Skolimowski. Det var en film som både var intressant och bra, klart sevärd. Därför kändes det lite lockande att se vad han skulle hitta på här. Filmen är baserad på en novell skriven av Robert Graves på 1920-talet.



Historien koncentreras till tre personer och är till stora delar försatt på den brittiska landsbygden. Paret Anthony och Rachel Fielding (John Hurt och Susannah York) bor isolerade från den närmaste byn. De har ganska nära till sandstranden och bara en cykeltur tar dem till affären eller kyrkan (där Anthony spelar på orgel). Anthony är musiker som jobbar hemifrån. Han experimenterar med att skapa och spela in olika typer av ljud. Rachel verkar bara vara hemmafru.



En dag dyker en mystisk främling upp vid namn Charles Crossley (Alan Bates). Han blir inbjuden hos paret som behandlar honom som sin gäst. Men Crossley beter sig udda och paret vill helst att han lämnar dem. Istället stannar han kvar och tar över huset och styr både Anthony och Rachel. Han har nämligen levt bland aboriginer i Australiens vildmark i 18 års tid. Det har gett honom krafter som gör att han liksom kan förtrolla människor runt honom att göra som han vill. Han hotar även med att han besitter ett fruktansvärt skrik han lärt sig och utvecklat genom åren som dödar allt och alla i hans närhet.



Vad det här var tänkt att vara är högst oklart. Det är förvisso en slags australiensisk legend som berättas och Crossley är dess budbärare. Man ska ha klart för sig att Hurt, York och Bates alla är bra i sina roller. Man har helt enkelt kompetenta skådespelare som håller filmen vid liv.



Det är värre med storyn som inte ger mycket. Åtminstone inte i mina ögon, även om den uppenbarligen gör intryck på en del andra som ser den. Den är varken skrämmande, kuslig eller direkt psykologiskt påfrestande. Det är mer ett triangeldrama, men rysaregenskaperna borde ha vridits upp ett par snäpp. En sån här film kan bli riktigt obehaglig om man får med den psykologiska aspekten. Men när det hela känns som fantasy/magi och inte bjuder på något som skulle ge rysningar så faller den tyvärr pladask.

3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.0
IMDb: 6.7

---

Ojojoj, den här var speciell. Man fick lite Jodorowsky vibbar av filmen. Visst, den är inte lika flummig som ”El Topo”, men den leder liksom ingenvart. Det är lite Jodorowsky, 70-talets Hem till Gården med en skvätt av Kommissarie Morse över det hela. Nåja, det ska villigt erkännas att jag aldrig sett HTG eller KM, men det skulle inte förvåna mig om liknelsen ligger nära till hands. Det här föll mig verkligen inte i smaken, den var bara grå, trist och konstig.

Betyg: X+

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar