Vampyr

Titel: Vampyr
Genre: Rysare
Land: Tyskland
År: 1932
Regi: Carl Theodor Dreyer
I rollerna: Julian West, Maurice Schutz, Sybille Schmitz, Jan Hieronimko

Handling: Allan Gray är en kringresande som är besatt av det övernaturliga. När han anländer till den lilla byn Courtempierre får han syner och har svårt att skilja på dröm och verklighet. I ett närbeläget slott blir en av döttrarna till slottsherren plötsligt attackerad av en vampyr...

Omdöme: Efter att ha sett La passion de Jeanne d'Arc (1928) av den danske regissören Carl Theodor Dreyer, en måstefilm bland stumfilmerna, blev jag sugen på att se denna. Detta blev hans första film efter nämnda stumfilmsklassiker, men även hans första ljudfilm.



Historien handlar om Allan Gray (Julian West) som man via en textruta får reda på är en kringresande som fascineras av det övernaturliga. Han anländer till den lilla byn Courtempierre där han tar in på ett litet pensionat. Samma natt när han ligger och sover kommer en man in i hans rum. Mannen säger några ord innan han lämnar ett paket på Grays bord. På paketet skriver han "öppnas vid min död".



Dagen efter utforskar Gray området med några övergivna gårdar och hus i närheten. Han ser skuggor som han sedan följer till ett slott. Det visar sig att slottsherren är samme man som besökte hans rum och lämnade paketet (som Gray nu har med sig). En rad händelser inträffar nu som gör att Gray blir alltmer nyfiken och inser att byn drabbats av vampyrer...



När man läser om produktionen och bakgrunden till filmen så visar det sig ligga en intressant historia bakom det hela. Dreyer påbörjade filmen efter sin föregående film, men eftersom han var van vid stumfilm läste han på och lärde sig en del om den nya tekniken. Eftersom ljud- och bildtekniken i Europa inte var så avancerad på den här tiden, märks det tydligt på filmen (inte minst många utomhusscener).



Det känns mycket stumfilm över det hela, i det mesta faktiskt. Skådespelarna (de flesta amatörer) känns som tagna från stumfilmen. Likaså produktionskvalitén på fotot, även om det många gånger är snyggt och allt spelades in på plats och inte i studio. Men det mest noterbara är ändå den sparsamma dialogen då man istället har en hel del text för att förklara för tittaren (inte minst genom att ett par av karaktärerna läser från en bok).



Finansiering fick han av en man vid namn Baron Nicolas de Gunzburg, en aristokrat som ville bli skådespelare. Dreyer, som gillade att använda amatörer, gick med på det hela. Baronen använde sig av namnet Julian West och detta blev hans enda filmroll. Han skulle istället bli en mycket inflytelserik person i modebranschen då han 1934 åkte över till USA där han senare drev modemagasinet Vogue, flera gånger utsågs till "USA:s bäst klädda man" och även agerade mentor åt modelegender som t.ex. Oscar de la Renta och Calvin Klein.



Det är en minst sagt speciell film. Den är mer fascinerande än bra om man ska vara ärlig. För även om den inleder klart inspirerat med bra atmosfär och en drömlik stämning under den första kvarten, så finns det inte mycket till handling. Nu förklarar man i början av filmen att Gray har svårt att skilja på vad som är dröm och verklighet, så man förstår att filmen vill få fram den känslan. Det lyckas man till viss del med. Problemet är istället att historien inte leder någonvart. Man får en känsla av att det är lite osammanhängande när man hoppar mellan händelserna man får ta del av. Gillar man däremot symbolik och surrealism kan den däremot tilltala en mer.



Det är efter den lovande inledningen när Gray kommer till slottet som filmen trampar lite för mycket vatten och inte når nästa nivå. Dreyer sa själv att han ville göra något nytt, något revolutionerande inom film och att han lyckades. Ja, det kanske han gjorde och tanken är god, men utförandet har mer att kräva. Det är ändå en klart fascinerande film som blandar och ger. Vissa sekvenser är utan tvekan lyckade, men för det mesta får man huvudbry av handlingen som känns konstigt ihopsatt. Man kan skylla på att karaktären upplever det hela på det viset, men det ska ändå kunna göras på ett lite bättre sätt kan jag tycka. Å andra sidan lär den store Alfred Hitchcock ha sagt att det är "den enda filmen värd att se... två gånger". Möjligt att det ligger något i det...

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.6

---

Imorgon fortsätter temat och då är det dags för en hyllad klassiker.