A nagy füzet / The Notebook

Titel: A nagy füzet / Le grand cahier / The Notebook / Skrivboken
Genre: Drama/Krig
Land: Ungern/Tyskland/Österrike/Frankrike
År: 2013
Regi: János Szász
I rollerna: András & László Gyémánt, Piroska Molnár, Ulrich Thomsen, Ulrich Matthes

Handling: Två 13-åriga tvillingar tvingas tillbringa de sista åren av andra världskriget med sin grymma mormor någonstans nära den ungerska gränsen.

Omdöme: Två tvillingpojkar, den ena och den andra, har alltid levt tillsammans hos sin mor och far. Men när Ungern dras in i andra världskriget tar deras mor dem till mormor ute på landsbygden. Mormor visar sig vara en häxa, det är åtminstone vad hon kallas av de övriga. Hon är strikt och elak mot de båda. Vill de ha mat får de jobba för det med diverse sysslor runt gården.



Tvillingarna vänjer sig vid att bli trakasserade, hånade och slagna av både sin mormor och andra besökare. Men de tänker inte låta sig brytas ner. Istället bestämmer de sig för att härda varandra genom att både verbalt och fysiskt utsätta sig för det dagligen. Till slut blir de starka nog att kunna stå upp mot de äldre och då kan ingen komma åt dem. Samtidigt flyttar en tysk officer (Ulrich Thomsen) in på gården i ett sidohus. Han fattar snabbt tycke för de två och respekterar deras metoder och psyke.



Tiden går och tvillingarna lär sig så mycket de kan genom att studera både uppslagsverk som bibeln. De försöker leva ett ärligt liv och följa de tio budskapen, men märker efter ett tag att ingen gör det, så varför skulle de vara annorlunda. De slår sig även ihop med granntjejen som är en tjuv och har en dövstum mamma. Tjejen lär dem att stjäla och ta vara på sig själva.



Detta är Ungerns Oscarsbidrag för 2014 och det gör att man förväntar sig en viss typ av standard på filmen. Den bygger även på en bästsäljande bok av Agota Kristof. Till en början är det lite svårt att verkligen komma in i den när skådespeleriet är lite ljummet och effekterna inte direkt övertygar. Det känns lite billigt gjort helt enkelt när bombplanen flyger över den närliggande staden, men man får bara se skuggor och hör ljudet av dem. Explosionerna av bomberna är sedan dataanimerade och det syns tydligt att det inte är äkta.



Samtidigt har man inte mycket över för någon av karaktärerna. De båda pojkarna vinner inte särskilt många sympatier som de håller på, även om man till viss del förstår varför de gör som de gör. Det gäller att överleva, starkast vinner. Mormodern är bara elak utan anledning och likaså är granntjejen allt annat än sympatisk. De två pojkarna känns nästan som dödsänglar då i princip allt och alla runt dem dör, antingen av kriget eller direkt p.g.a. dem.



Filmen puttrar på och man känner inte att det finns någon poäng, någon mening med det hela. Men så ändrar filmen karaktär. Den blir djupare och plötsligt blir mormodern en stjärna. Piroska Molnár som spelar henne visar respekt gentemot pojkarna, förmodligen för att de lärt sig hur man överlever och tar vara på sig själva. De kommer varandra närmare och tillsammans kämpar de på.



Filmen inger inte så mycket hopp och det mesta är bara mörker. Slutet konfunderar också en del då man aldrig riktigt förklarar varför de gör som de gör. Det jag tar med mig från filmen är Piroska Molnár som mormodern som bara växer filmen igenom, att det är kul att se Ulrich Matthes som fadern (även om han är dubbad) då han spelade en betydande roll i Der Untergang (2004) som Joseph Goebbels, en smått obehaglig atmosfär skapad av stämningsfull musik och något som är berättat likt en saga för vuxna. Kunde lika gärna blivit en tvåa om sista tredjedelen inte varit bra, nu en trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5

---

Om visningen: Insläppet går smidigt då det inte hunnit bli någon direkt kö eftersom de släpper inte lite tidigare än vanligt på Grand. Visningen blir långt ifrån fullsatt, men ändå mer folk än väntat med tanke på att det är en relativt tidig visning.

Enda lilla störningsmomentet är att tjejen som sitter bredvid mig lite då och då tar djupa andetag och blåser ut luften genom näsan. Vet inte om det berodde på att hon tyckte filmen var tråkig eller om det som skedde var jobbigt. Tror det lutar åt att hon tyckte det var jobbigt då hon blev uppenbart påverkad av några scener mot slutet. Det är så klart ok att tycka att en film är tråkig/jobbig, men det går att hålla det för sig själv. Nu störde det mest under första halvan av filmen då andningsljudet kom runt var tionde minut. Men man satt sedan och nästan väntade på nästa "attack".