Autumn Blood

Titel: Autumn Blood
Genre: Drama/Thriller
Land: Österrike/USA
År: 2013
Regi: Markus Blunder
I rollerna: Sophie Lowe, Maximilian Harnisch, Samuel Vauramo, Peter Stormare

Handling: På en isolerad gård uppe i bergen lever en svag kvinna med sina två barn. Den 16-åriga systern är oskuldsfull och naiv, medan den 10-årige brodern redan är traumatiserad efter att ha bevittnat faderns död några år tidigare. Nu är det upp till syskonen att ta hand om sig själva och överleva de barbariska byinvånarna.

Omdöme: Det här var en film jag visste väldigt lite om. Därför trodde jag filmen var amerikansk och utspelade sig någonstans i norra USA på gränsen till Kanada eller liknande. Under filmens gång kände jag att det var väldigt likt de österrikiska Alperna eller liknande. En bra bit in i filmen inser jag att det faktiskt ÄR Österrike.



Det här är en film som tar god tid på sig att bygga upp stämningen och historien. Man får följa de två syskonen, en 16-årig tjej och 10-årig pojke, när de sköter om gården de bor på och vandrar runt i det vackra landskapet. För vackert är det. Man tappar nästan andan när man bjuds på den ena fantastiska vyn efter den andra. Till detta bjuds man på skön och passande musik, stundtals nästan som något man hört i gamla italienska filmer där Ennio Morricone skapat vackra barnvisor.



Lite från ingenstans dyker plötsligt en av den närliggande byns unga män upp och visar sig vara minst sagt intresserad av tjejen. Detta leder till ett spänt läge och frågan är om han och hans bror/vänner nöjer sig med att ha lite kul eller om det kommer hända igen. Samtidigt frågar man sig själv hur det påverkar tjejen som tillsammans med sin yngre bror måste vara beredda på allt, när som helst.



Jag måste säga att jag gillar uppbyggnaden. Den har lite av en klassisk spänningsuppbyggnad där det inte behöver hända så mycket, men där man etablerar huvudkaraktärerna och känner för dem. Särskilt tonårstjejen spelad av Sophie Lowe kommer man nära. Mycket tack vare att hon spelar riktigt bra. Jag var övertygad om att det var Saoirse Ronan filmen igenom, ända till eftertexterna då hon inte stod med. Snacka om att vara lika som bär. Sophie Lowe övertygar på mig.



Filmen har annars väldigt sparsamt med dialog, något som inte alls stör. Dock blir det lite annorlunda i en del lägen då man i vanliga fall blir överöst med dialog. En stor anledning var förmodligen att de flesta var icke-engelskspråkiga. Pojken tror jag är österrikare, de tre killarna kommer från Finland, Sverige och Tyskland, Stormare är svensk osv. Svagast är nog Gustaf Skarsgård som en av killarna. Däremot funkar finska Samuel Vauramo bättre. Dock kan ingen konkurrera med nämnda Sophie Lowe, som är brittiska.



Filmens första två tredjedelar eller så funkar över förväntan. När sen filmen går in i en jakt som får mig att tänka på First Blood (1982), även om det snarare är miljöerna än samma fina spänning, så kan det här bli riktigt bra. Men istället för att avsluta det hela på topp så stannar filmen upp lite grann. Det fanns egentligen ingen anledning att inte ta det i mål, men nu verkade man vilja dra ut på det ytterligare. Det är ändå en klart sevärd film som är bättre än en hel del trams man sett. Synd bara att man inte kunde ro det i hamn fullt ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.2

---

Om visningen: När jag anländer till Victoria på söder är jag där i ganska god tid. Men redan står det ett par ungdomar utanför salongen och väntar. Det gör mig genast orolig då jag tänker "åh nej, inte en SÅN typ av film", eftersom jag inte vet så mycket om filmen som väntar. När det väl är dags för insläpp har ungdomarna satt sig i trappan och verkar inte gå in till visningen, skönt.

När jag sitter i lugn och ro i salongen som tar runt 150 platser, dyker plötsligt 15-åriga ungdomar upp. De är högljudda och sätter sig självklart framför mig. Jag väljer att flytta en rad bakåt för att slippa dem, men det visar sig inte hjälpa. De strömmar in i salongen under kommande minuter och även om salongen inte blir helt full så fyller de den ordentligt. Det måste ha varit runt 70% ungdomar på filmen.

Grejen är den att alla som är 15 år får gå gratis på filmfestivalen. Jag har aldrig varit med om att de varit på festivalvisningar tidigare, och efter denna upplevelse vill jag inte vara med om det igen. Hade jag velat gått och sett en film med ett par skolklasser hade jag valt en fjortisfilm på en fredagskväll.

När filmen drar igång blir de förvånansvärt tysta. Kan det verkligen hålla i sig? Givetvis inte. Tjejerna som sitter bredvid mig viskar hela tiden något. Resten av ungdomarna kan inte heller hålla tyst mer än ett par minuter i sträck. Efter runt en halvtimme får en kvinna nog och ropar "kan ni inte bara hålla käften!", vilket funkar - ett tag.

När filmen är slut och alla ungdomar väller ut hör jag hur några av dem säger att de inte vet vad de ska skriva i skolrapporten om filmen. De vill alltså inte ens vara där och se den här filmen. De har tvingats dit för att plåga mig och andra normala festivalbesökare, horribelt.

Det bästa (eller värsta) är att det här inte var en film för 15-åringar. Den var för händelsefattig (för dem) och även med några för brutala scener (för dem), i mitt tycke. Varför kunde de inte ha gått på en korkad komedi eller likande istället... De förstörde helt klart filmen då jag kände att det kunde bli ett högre betyg under normala omständigheter.