Titel: Diana
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2013
Regi: Oliver Hirschbiegel
I rollerna: Naomi Watts, Naveen Andrews, Douglas Hodge, Geraldine James
Handling: Om prinsessan Dianas två sista år och hennes hemliga affär med hjärtkirurgen Hasnat Kahn efter separationen från prins Charles.
Omdöme: Ok, det ska erkännas att det här inte var en film jag direkt var sugen på att se eller hade några vidare förhoppningar på. Prinsessan Diana var för mig ganska ointressant, men hennes död gjorde att man ändå var lite nyfiken på hur filmen skulle behandla det hela. Det enda jag egentligen kände till var hennes relation till Dodi Fayed, men det var inte denna relation filmen skulle porträttera.
Naomi Watts spelar Diana och historien utspelar sig under hennes sista två år i livet. Hon träffar då Hasnat Kahn (Naveen Andrews), en kirurg som ursprungligen kommer från Pakistan. Det hela blir till en ständig kamp för Diana att undkomma journalister och paparazzis så att hon kan träffa sin drömman. Han å andra sidan behandlar henne som en vanlig person och inte den prinsessa hon är, något hon uppskattar mycket. Han vill samtidigt inte ha uppmärksamhet från media som en relation till Diana innebär. Detta komplicerar läget och det blir början på en omöjlig kärlek.
Till en början känns filmen lite spretig där man inte riktigt vet vad historien vill berätta. Det känns då som den dåliga kritiken filmen verkar ha fått är befogad. Men efter ett tag, när relationen mellan Diana och Khan börjar hetta till, ja då finner sig filmen till rätta. Det blir snarare en romantisk historia då filmen nästan uteslutande handlar om deras relation och knep för att inte bli upptäckta.
Filmen går sen allt mer in i ett dramatiskt stadium då man blir mer och mer medveten om hur påverkad Diana blir av media och vad som sägs och skrivs om henne. Detta lyckas man bl.a. få fram under Dianas humanitära arbete där hon verkar vilja hjälpa till och inte bara visa upp sig som media vill vinkla det till. Intressant nog ger dessa utlandsresor störst chans att verkligen lära känna henne när hon får göra något vettigt istället för att gå och shoppa eller smyga med sin Khan om nätterna.
Till en början tycker jag Naomi Watts inte alls passar som Diana. Problemet är främst att hon är vackrare än vad Diana var. Man tänker liksom att det är Naomi Watts och inte Diana. Men en bit in i filmen försvinner den tanken. Watts får inte riktigt det spelutrymmet som man hade hoppats på, men hon spelar rollen bra och nedtonat. I vissa stunder är hon även lik Diana, främst då bakifrån och på avstånd. Naveen Andrews funkar också bra som Hasnat Kahn och känns naturlig i sin roll. Deras samspel finns inga invändningar mot.
Regissören Oliver Hirschbiegel är mest känd för ett annat (hyllat) människoporträtt, fast om en inte lika älskad person i Der Untergang (2004). Hans regi gör att man sakta men säkert blir bekväm med vad man får se. Det är ingen höjdarfilm som bjuder på en massa känslor och minnesvärda scener som de allra bästa filmerna gör, men den är stabil. Om man jämför med två andra brittiska filmer som behandlar brittiska kändisar, The Queen (2006) och The Iron Lady (2011), så gör den här inte bort sig. I mitt tycke är den nog bättre än båda, men det är så klart en smaksak. Dålig är den iallafall inte så kritiken känns obefogad.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 4.8
Nu tycker jag allt att vi ska lugna oss lite här... Diana gör vad den ska som biopic och jag håller med om att det var delarna med hennes humanitära arbete som gav det bästa perspektivet. Habil var den. Men att jämföra med Iron Lady och inte minst Helen Mirrens Elizabeth, det går jag bara inte med på ;) Inte en chans att Naomi når upp till Meryl och Helen!
SvaraRaderaSofia: Nej, nu har du nog missförstått det hela lite grann :) Jag menade inte att Naomi Watts som Diana är bättre än Helen Mirren eller Meryl Streep, för båda porträtterar sina karaktärer bättre. De hade också starkare material att jobba med. Däremot gillade jag nog denna film lite mer än både The Queen och The Iron Lady. Stor skillnad där ;)
RaderaOk, jag övertolkade en aning där ;) Men jag tycker inte heller att Diana är en bättre film än särskilt The Queen. De går inte att jämföra på samma dag. Mer tveksamt kring Iron Lady, men den var i alla fall lite mer innovativ som biopic betraktad.
RaderaSofia: Ingen fara, lätt hänt ;) Jag vet att många är förtjusta i The Queen, och vissa i The Iron Lady. I ärlighetens namn föll mig ingen av dessa tre i smaken. Dock kan jag se ett värde i alla tre :)
Radera