Fruitvale Station

Titel: Fruitvale Station / Last Stop Fruitvale Station
Genre: Drama
Land: USA
År: 2013
Regi: Ryan Coogler
I rollerna: Michael B. Jordan, Melonie Diaz, Octavia Spencer, Ahna O'Reilly

Handling: En dag i 22-årige Oscars liv, där han försöker ta hand om sin dotter, få tillbaka jobbet han förlorat och fira nyår med sin tjej och sina vänner. Baserat på verkliga händelser.

Omdöme: Det är alltid lite krångligt med en verklighetsbaserad film där man vet ungefär hur det slutar. Så var fallet här där jag förvisso inte visste exakt vad som hände eller hur det skulle gå, men ändå fanns det med hela tiden under filmens gång.



Historien följer 22-årige Oscar (Michael B. Jordan) som på nyår först ska fira sin mamma Wanda (Octavia Spencer) för att sedan åka in till San Francisco med sin flickvän Sophina (Melonie Diaz) och fira in det nya året tillsammans med några vänner. Oscars bakgrund kommer genom filmen visa att han haft trubbel i sitt liv, men försöker gå vidare med hederligt arbete och familj. Så enkelt är det dock inte. På ett eller annat sätt blir man nästan alltid påmind om sitt förflutna.



Man kan inte säga att Oscar är en dålig kille. Det är lätt att falla för hans charm som Michael B. Jordan fint gestaltar. Likaså hans kärlek till sin dotter. Mamma Wanda och mormor Bonnie är varma, snälla människor som älskar Oscar. Han kommer från en bra bakgrund, men någonstans har han ändå hamnat lite snett och langar marijuana.



Själva händelsen som det hela leder till blir en känslosam resa där det mesta bara blir fel. Men det blir kanske lite för enkelspårigt där man inte får veta hela sanningen. Man borde t.ex. ha kunnat följa den andra sidan också för att visa att det är vanliga, mänskliga personer. Nu blir det lite för mycket svart och vitt, svart mot vitt kanske man ska säga. Det är enkelt att bara säga att det som hände inte får hända, men det hade förmodligen inte hänt om Oscar inte hade tagit fel beslut tidigare i sitt liv. Eller om han och vännerna hade hållit sig lugna och inte provocerat.



Filmen har en kort speltid på under 90 minuter, men trots det känns den lite längre än så. Förmodligen för att det bara utspelar sig under en dag och man i princip bara följer Oscar. Det blir inte direkt tråkigt, men det händer inte heller så värst mycket. Man får lära känna Oscar lite bättre, men det hade alltså varit minst lika intressant att få se den andra sidan också. Det hade gjort det hela mer kännbart och starkt, det är jag övertygad om.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

---

Om visningen: Gick med en kompis och var på plats i god tid för att få bra plats på Grand. Trots att den tidigare visningen hade slutat runt en timme innan vår visning skulle börja, tog det väldigt lång tid innan man började släppa in oss. Så kom en av festivalkillarna man sett tidigare och går in i salongen. Normalt sett brukar han/de bara kolla så allt är ok innan de kommer ut igen för att börja släppa in. Men efter ett par minuter hade han fortfarande inte kommit ut. Då kom till slut två andra volontärer som slog upp dörrarna och började släppa in. Väl inne i salongen satt festivalkillen på en plats - han skulle uppenbarligen se filmen och tog ledigt från sina uppdrag.

Visningen gick smärtfritt utan några incidenter. Det enda lilla var att det hördes en hel del snörvlande runt om salongen mot slutet av filmen. Alltid bra när en film kan få en att känna, även om jag och min kompis inte riktigt kände lika starkt (fast visst kände man att det blev ganska känslosamt under den sista akten).

Just det, ännu en gång då favoriterna Mr. Kidd och Mr. Wint (mer här) dök upp på samma visning.