Heli

Titel: Heli
Genre: Drama/Kriminalare/Romantik
Land: Mexiko/Frankrike/Tyskland/Holland
År: 2013
Regi: Amat Escalante
I rollerna: Armando Espitia, Andrea Vergara, Linda González, Juan Eduardo Palacios

Handling: När unga Estele blir förälskad i en 17-årig poliskadett får det konsekvenser för hennes familj, som storebrodern Heli försöker hålla ihop.

Omdöme: Mexiko är ett intressant filmland och när man har landets Oscarsbidrag för 2014 så blir man givetvis nyfiken. Historien handlar om en familj där Heli (Armando Espitia) bor med sin far, sin syster, sin fru och deras lilla barn. Heli och pappan jobbar båda på den lokala bilfabriken. Heli jobbar natt medan pappa jobbar dag. Den 12-åriga systern Estela går i skolan och är ihop med den flera år äldre 17-årige poliskadetten Beto.



Samtidigt som Estela försöker hitta rätt med kärleken och Beto försöker övertala henne att gifta sig med henne, har Heli det inte helt lätt med sin fru efter att de fått barn. Värre blir det när Beto gör något dumt som leder till att han utsätter hela familjen för livsfara. Vad som följer blir en ögonöppnare som visar vad som kan hända helt vanliga människor i dagens Mexiko där narkotikakartellerna gör lite som de vill.



Filmen, som är på runt 1.45, börjar lite trevande, men ändå inte dåligt. När det sen hettar till ungefär halvvägs in när hela familjen dras in i Betos korkade beslut så är den på gång. Man känner att det kan gå hur långt som helst, vilket det i viss mån också gör. Men filmen stannar sedan upp och i ärlighetens namn känns filmen snarare upp emot 2.30 lång. Orsaken till detta är filmens långdragna scener där man valt att ha långa tagningar som i vissa fall inte ger så mycket. I vissa fall är det dock klart bra, men det blir lite tröttsamt när det inte finns någon mening med det.



Regissören Amat Escalante (vann regipriset i Cannes för filmen), som själv kommer från området där man spelat in, har endast tagit hjälp av amatörskådespelare. Detta är inga större problem, men i vissa lägen skiner det igenom. Det som dock är intressantare är att filmen visar upp ett Mexiko med flera av de allvarligaste problemen de senaste åren. Drogerna är givetvis fienden #1, men det eskalerande våldet påverkar barn och ungdomar i tidig ålder vilket gör att de blir avtrubbade och vars värderingar blir skeva. Filmen som sådan lämnar mig dock ganska kall, tyvärr. Tycker t.ex. mer om Miss Bala (2011) och After Lucia (2012), två andra mexikaner.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.9

---

Om visningen: Går med min bror på denna visning som går på Grand. Förväntar mig ganska mycket människor, kanske slutsålt. Men precis som med övriga visningar på årets filmfestival är det långt ifrån fullsatt, lite konstigt. Eller bara en slump?

Kort efter att man slagit sig ner kommer den så otrevliga lukten av - lök. Eller är det svett? Eller kanske kebab? Något luktar starkt och vi reagerar båda på det. Som tur är försvinner denna odör efter några minuter så när filmen börjar har man helt glömt bort det.

Efter filmen är det så dags för ett Face2Face med filmens regissör, Amat Escalante. Moderatorn som håller i det hela glömmer till en början bort sig då hon själv pratar i mikrofonen, men ger den inte till regissören som då inte hörs. Publiken gör sig då hörda och hon lämnar över mikrofonen. Snart kommer en kollega till henne och lämnar över en till mikrofon, skönt.

Han visar sig vara en pratglad man som gärna berättar mer än vad som är nödvändigt. Till en början tycker jag det är intressant då han pratar en hel del om Mexikos nuvarande situation och att det han ser varje dag i media och i verkligheten är sånt han tagit med i filmen. Jag känner helt klart att pratstunden med honom höjer filmen lite grann. Han svarar på diverse frågor och man får ett ganska bra grepp om vad det är han försökt åstadkomma, även om han själv säger att filmen var menad att vara en kärlekshistoria, något de flesta inte nämner när de sett den. Kanske är det ett tecken på att han inte riktigt lyckats fullt ut, för så känner jag.

F2F håller på i runt en halvtimme, vilket är längre än vanligt. Men så är det ingen visning efter så det går bra. Dock trist att det var så lite folk kvar i salongen på F2F. Förvisso var det inte fullt på visningen heller, men det känns fel när man har filmens regissör på plats att inte kunna bjuda på mer rent publikmässigt.

Alla filmer och upplevelser under Stockholm Filmfestival.