
Titel: Prisoners
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 2013
Regi: Denis Villeneuve
I rollerna: Hugh Jackman, Jake Gyllenhaal, Maria Bello, Terrence Howard, Viola Davis, Paul Dano, Melissa Leo
Handling: Keller Dovers sexåriga dotter och hennes bästa vän kidnappas på Thanksgiving. När detektiven Lokis utredning stannar upp bestämmer sig Keller för att ta saken i egna händer.
Omdöme: Första gången jag kom i kontakt med den kanadensiska regissören Denis Villeneuve var hans känslosamma och mycket bra film Polytechnique (2009). Han följde upp det med Incendies (2010) som blev Oscarsnominerad för bästa utländska film (och var nära att vinna). Det här är en mer renodlad thriller än vad de var och det var en film jag såg fram emot ganska mycket med tanke på nämnda filmer.

Lite kortfattat om historien så blir två grannfamiljer indragna i kidnappningen av deras döttrar som lekt tillsammans på Thanksgiving. Familjen Dover med Keller (Hugh Jackman) och Grace (Maria Bello) och deras vänner Franklin och Nancy Birch (Terrence Howard och Viola Davis) vet inte vad de ska ta sig till. Sonen till Keller Dover har sett flickorna leka vid en husbil som stod parkerad på gatan, så det blir deras och polisens bästa spår när husbilen är borta kort efter försvinnandet.

Polisen kopplar in sin bästa utredare i detektiv Loki (Jake Gyllenhaal) som är känd för att lyckas lösa sina fall. Det säger dock inget om han lyckas hitta offren vid liv eller ej. Familjerna Dover och Birch förlitar sig dock på att han gör sitt jobb och sätter dit den skyldige. Men snart börjar Keller Dover tveka. Som vilken förälder som helst i samma situation känner han att han vill göra något själv. Frågan är bara hur långt han tänker gå...

Först och främst ska man vara medveten om att filmen är på 2.30, så det är ingen actionsprakare med en massa skjutande och biljakter till höger och vänster. Samtidigt är det inte någon enkelspårig film som bara nystar på ett och samma ställe. Här har man nämligen flera spår som dyker upp och som man som tittare blir engagerad i. Vare sig man följer föräldrarna till barnen som blivit kidnappade eller polisens utredning så vet man inte vart det ska leda. Att de båda är inne på rätt spår känner man ganska tidigt, men är allt verkligen som det verkar?

Det jag gillar är att det hela är som ett pussel, eller labyrint kanske passar bättre i det här fallet. Jo, så är det nog. Man vet inte vad den rätta vägen är, om föräldrarnas gärningar och polisens insatser är rätt eller fel. Man känner att det kan gå till så här. Allt blir inte lyckat, allt är inte så enkelt. Alla är mänskliga och gör fel, även om de vill väl och gör sitt yttersta. Det gillar jag mycket med filmen, vare sig det är polisen eller föräldrarna som tar besluten.

En härlig detalj är ryckningarna, ticsen som Jake Gyllenhaal kör med filmen igenom. Det är en sån där liten grej som ger karaktären en extra dimension. Och han gör det bra. Är det något som är synd så är det att han hela tiden jobbar ensam. I en sån här utredning skulle och borde han ha haft en kollega tycker man. Men det är en liten grej som inte stör så mycket. Bättre att det är så här än att han ska vara expert på allt och lösa allt på en gång som i en TV-serie som "CSI".

Överhuvudtaget är karaktärerna och skådespelarna genomgående bra. Gyllenhaal sticker kanske ut mest, men ingen känns fel. Paul Dano och Melissa Leo är t.ex. perfekta som släktingar. Hugh Jackman är nog den karaktären som har mest drivkraft, fast är inte helt hundra på om jag är såld på hans prestation. Han har annars en tacksam roll att spela. Han gör inte bort sig, absolut inte, men vill nog känna mer med honom än vad jag gör.

Är det något jag känner på rak arm som jag hade velat ha mer av så var det en nervig och tät känsla. Den infann sig aldrig riktigt fullt ut som jag tycker den ska göra i riktigt bra filmer. Tänker t.ex. på The Silence of the Lambs (1991) där det blir riktigt tryckt stämning med mördaren. Här går man inte riktigt lika långt och det är synd för det fanns det möjligheter till, inte minst mot slutet. Med det sagt är det här en film som hela tiden håller pulsen uppe. Det finns inte någon svacka att tala om och det är starkt. Helt enkelt en mycket gedigen film på alla plan.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.1
Två hjärnor - en tanke. Jag skriver om samma film idag. :) Dock verkade jag gilla den mer än du, jag tycker det var alldeles precis lagom mycket nervig och tät spänning.
SvaraRaderaFiffi: Ja, det var verkligen ett sammanträffande. Såg den för några veckor sen, innan filmfestivalen. Sen var det tänkt att jag skulle lägga upp den igår, men då klämde jag in Escape Plan istället :)
RaderaJag känner att filmen växer allt eftersom. Vill gärna se den igen, vilket alltid är ett gott betyg. Sen gav jag den en svag fyra, vilket i min värld är bra. En rak fyra är den nog ändå värd ju mer jag tänkt på den, men det lämnar jag till omtitten.
Såg att du skrivit om Escape Plan men jag läser din text när jag sett filmen :)
RaderaFiffi: Ja, den gick på bio här så jag passade så klart på att se den :)
Radera2:30 den tiden flög fram :) Grillade kriminal och drama delen bäst, thrillerelementet passade inte riktigt in. Bra film.
SvaraRaderafilmitch: Ja, visst hade man inga problem med att filmen hade lång speltid. Grejen är den att den inte är så enkelspårig och då utnyttjar man tiden väl.
Radera